onsdag 12 maj 2010

Se upp för farliga mittenväljare!

Opinionsundersökningarna står som spön i backen just nu. Två mätningar i rad, Demoskop och Novus Opinion visar att det är synnerligen jämnt mellan blocken. Alliansen har 46,5 procent, det starkaste stödet sedan 2006, och de rödgröna 47,5 procent, vilket är det svagaste sedan 2006. Är det de rörliga, frustrerade mittenväljarna som kommer att avgöra valutgången i september eller är det de obeslutsamma förstagångsväljarna? Därom tvistar redaktörerna, statistikerna och statsvetarna. Det vi vet är att förstagångsväljarna i årets val är 497.000 stycken och att det är 15 procent fler premiär-väljare än i valet 2006. Återstår att se om de rödgröna vågar mobilisera väljarna tillräckligt starkt, för att distansera sig från Alliansens svenska modell. Eller om det blir den s k Borgeffekten som tar hem mitten-mobben. Eller om två jämnstarka politiska block lämnar fältet ännu mer öppet för Sverigedemokraternas "folkhemspopulism". Valspänningen stiger.

söndag 9 maj 2010

Omdanare i den politiska opinionen

Redaktionen noterar  att det rör på sig hos två av landets ledarredaktioner, Dagens Nyheter (oberoende liberal) och Barometern Oskarshamns-Tidningen (moderat). Den ene leds av den ständigt unge Peter Wolodarski och den andre av den ständigt seniore Ulf Wickbom. DN:s ledarsidor har något för alla, världssamvetet finns alltid där, öppenheten och toleransen för olika ideologier känns ofta befriande, men präktigheten lurar också farligt ofta runt hörnet. Den mer konservativt enkelriktade ledarsidan hos småländska Barometern tar nu kurs med den kåserande pedagogen Ulf Wickbom som  utlovar närvaro, aktualitet och närhet. Missa dock inte den avgående politiske redaktören Per Dahls korta webb-TV inslag, som har något magiskt dogma-liknande format över sig.

fredag 7 maj 2010

Veckans politiska ord: Vänster

Det talas mycket om högersvängar i den politiska sfären just nu. Kartan håller på att ritas om och den tydligt cementerade blockpolitiken är inte så tydlig längre. Högern girar åt vänster, mitten åt höger och hur mycket vänster är vänstern egentligen? Som väljare blir det svårare och svårare att orientera sig mellan de olika diskurserna. Därför kommer också det regeringstörstande Vänsterpartiets kongress i Gävle i helgen att dra till sig allas öron. Hur ska den nya vänstern tackla förnyarnas dragning åt höger? Vilka domäner blir kvar för traditonalisterna inom Vänsterpartiet? Efter helgens partikongress kan mycket väl den politiska kartan i Sverige ha ritats om. Och begreppet radikal kanske kidnappas av högern.







(Från Wikipedia)

Vänster  har traditionellt tillskrivits negativa egenskaper och fenomen, se till exempel vänsterprassla. Vid morganatiskt äktenskap räckte brudgummen vänster hand åt bruden.[1] Vänsterhänta barn brukade förr tvingas bli högerhänta. På många andra språk motsvaras "vänster" av ord som antyder att något är fel eller saknas. På latin heter vänster sinister, vilket även betyder olycksbådande.[2] Mycket av detta har dock försvunnit, och man ser till exempel vänsterfotade fotbollsspelare som mer målfarliga eftersom målvakten oftast förväntar sig högerfotade. Right betyder rätt och höger. Left kommer från fornengelska och betydde lat, svag.[3]
Till sjöss heter det babord när man menar fartygets vänstra sida, sett i färdriktningen.

Politisk vänster är en kategorisering som uppkom 1790 i den franska nationalförsamlingen under franska revolutionen. De radikalaste ledamöterna (republikanerna) satt då till vänster i nationalförsamlingens sessionssal.
Under senare delen av 1800- och början av 1900-talet betecknade "vänstern" den liberala och socialistiska oppositionen mot de konservativa partierna. Från 1900-talet och framåt har begreppet i Europa kommit att bli i stort sett synonymt med olika former av socialdemokratiska och andra socialistiska partier och liberalismen inkluderas inte längre i begreppet. I Norge och Danmark bär liberala partier dock fortfarande namnet Venstre. I bland annat USA används däremot begreppet om demokraterna, som ur europeisk synvinkel anses tillhöra den politiska högern.


onsdag 5 maj 2010

En förolämpande politik

Får man säga vad som helst om sina politiska motståndare? De senaste dagarnas debatter mellan de politiska blocken har visat upp en sorts språklig "overkill". Inte mer, bättre och bäst utan dåligt, värre och värst. Debatten blir mer elak än elegant. De politiska blocken demoniserar varandra, skriver DN:s förre politiske redaktör Niklas Ekdal. Och öppnar därmed inte upp för en politisk dialog som driver samhället framåt utan istället spär på politikerföraktet. Ja, var ska ribban läggas undrar redaktionen. Är det okej att kalla regeringens arbetslinje för "satanistisk",  att likställa regeringens politik med en "kvinnomisshandlare", eller att smutskasta oppositionens skuggbudget med begreppet "Tobleronepolitik"? Det ser ut som om årets valrörelse blir mer desperat än någonsin.

måndag 3 maj 2010

Finanspolitisk vokabulär susar i säven

Ökade bidrag eller överbudspolitik. Socialförsäkringar eller bidragssystem. Kostnads-slägga eller kraftig jobbpolitik. Jobb-stopp eller rättvisa åt alla. Kejsarens nya kläder eller företagarvänlig politik. Siffrorna och begreppen haglar när den finanspolitiska debatten rivstartar. Finansminister Anders Borg står stadigt bakom debatt-pulpeten i Agenda-studion när han förkunnar att "alla som arbetar blir förlorare med en ansvarslös rödgrön politik", för att i nästa sekund bemötas av en leende Thomas Östros besked om att "en utökad A-kassa är en del av en modern ekonomi". Orimligt, orättvist, omodernt, dundrar retoriken från båda läger. Eller bara falsk matematik?

Läs hela skuggbudgeten här!

Populära inlägg