onsdag 29 september 2010

Hoppjerkan gör entré

Dagarna går, ingen statsminister syns eller hörs i etern. Förberedelser görs, planer smids, möten hålls, läckor släpps, de politiska kommentatorerna får håll hov oemotsagda. Så vad göra fram till den 5 oktober?

Konstera kan vi dock att de nyss hållna samtalen med MP och S mer verkar handla om att markera för SD att det kommer att bli svårt att driva hjärtefrågan om invandringspolitiken. Den hoppande majoriteten kommer att användas som ett effektivt "stopptecken" – hit men inte längre.
Men varför ska MP överge sina hjärtefrågor om miljön?
"Partierna är med andra ord i full färd med att göra precis det de lovade att inte göra: att anpassa sig och den politiska agendan efter Sverigedemokraterna",  konstaterar Sydsvenskan på ledarplats.

Tursamt nog blir vi påminda av DN att det inte är SD som är riksdagens vågmästarparti, utan Fredrik Reinfeldt och Alliansen. SD kan vara tungan på vågen med sina 5,7 procent. Men detta gäller ju även Vänsterpartiet med sina 5,6 procent. "Det är statsministern som nu ska ange kursen, trots att alliansregeringen saknar en majoritet av riksdagens ledamöter bakom sig. Det är de borgerliga, inte Sverigedemokraterna, som ska manövrera sig fram genom att söka stöd från olika partier för sin politik".

Och nu ser det ju ut som att svenska folket gärna ser prov på ökat blocköverskridande samarbete under den kommande mandatperioden, enligt en ny undersökning från SvD/Sifo. En majoritet är för en alliansregering i minoritet. Nu återstår att se vem som vill bevisa sitt ansvarstagande inför svenska folket, eller helt enkelt kanske sin brist på ansvar.

Krattat manegen för möjligheten att ta sitt ansvar i jakten på överenskommelse mellan Alliansen och MP har nu den gröna tankesmedjan Fores gjort, med ett tydligt niopunktsprogram om möjliga miljö-kompromisser. Hur är det man brukar säga "allt som är gratis är gott..."

fredag 24 september 2010

Politiskt vakuum

Rösterna är räknade. Faktum kvarstår, Sverige har fortfarande en borgerlig minoritetsregering. Sverigedemokraterna har fortfarande sina 20 mandat och de rödgröna sina 156. I tre dygn har Sverige innerst inne hoppats att ytterligare Allians-mandat skulle kunna skrapas ihop för ett slippa ge Sverigedemokraterna en vågmästarroll. Plötsligt blev det viktigt att erkänna Alliansen som det starkaste politiska alternativet, för nationens bästa.

På andra håll har till och med ångerknappen använts hos lokala Sverigedemokrater, som "dagen efter" inte längre kan stå för partiets ståndpunkt vad gäller invandrare. Eftertanken kan vara svår att bära ibland, som Göran Greider uttrycker det från ledarplats hos Dala-Demokraten: "Dagarna efter ett val är förmodligen den tid då väljarna är som klokast och mest informerade".

Nåja, eftervalsdebatten har ändå mer kretsat kring om det går att räkna på något annat sätt. Men experterna landar ändå i att det system vi har är nog det bästa just nu, i brist på andra alternativ. Små partier måste ju också kunna ges plats i vårt parlamentariska system, bara det ändå inte stavas populism och främlingsfientlighet. Det vi alla tydligt har förstått i detta val är att varje röst räknas, och en mörk blick riktas nu mot alla de som valde att inte använda sin demokratiska rättighet.

Och i all den stund analyserna avlöser varandra, håller sig Alliansen i medieskugga. Tystnaden kan också vara talande, är det av taktiska skäl eller av avgrundsdjupt missmod. De borgerliga ledarsidorna tjatar outröttligt om att Alliansen står starkare än tidigare, att vårt politiska system är utmejslat sedan tidigare för minoritetsstyre. Men skräcken lurar runt hörnet. Så pass att frågan om Sverigedemokraterna ska erbjudas plats i riksdagens utskottsarbete eller ej, debatterats flitigt de senaste dagarna. Men nu verkar polletten ha trillat ned, hallå, vi lever i en demokrati, liksom.

"De lätta lösningarna finns bara i torgens och slagordens retorik, i utskotten gäller det att driva demokratins grundarbete framåt och sedan enas, eller förbli oeniga, om sakfrågor", noterar Arbetarbladet klokt och sakligt och får medhåll av både DN och GP. Och mitt bland raderna andas en förväntan om att vi snart skadeglatt kommer att kunna konstatera; de kom hit, men inte längre.

onsdag 22 september 2010

Veckans politiska ord: Eftervalsanalys

Den politiska baksmällan vilar tungt över landets politiska skribenter. De slokande minerna hos företrädare för både Alliansen och de rödgröna talar sitt tydliga språk, den politiska kartan i Sverige har ritats om, ordentligt.

Hur kunde det gå så snett, hur kan över 300.000 röstberättigade svenskar sympatisera med ett främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna och varför är framgångarna störst för detta parti i just Skåne? En undran som lätt väcks är hur SD ska lyckas rekrytera tillräckligt många lokalpolitiker för att fylla samtliga 168 skånska mandat.

Då kan det vara bra att söka tröst i Peter Wolodarskis DN-råd: "Gör inte Sverigedemokraterna större än 5,7 procent". Och faktum kvarstår, det är inte första gången Sverige kommer att regeras av en minoritetsregering. Landet måste ju styras, politics as usual, liksom.

Nu återstår sammanräkningen av de sista förhandsrösterna (se valresultatet här i realtid!). Än är inte det parlamentariska samarbetsklimatet skrivet i sten. Ska SD få vara med i de politiska utskotten eller inte? Hur ska de politiska blocken bäst förhålla sig till de 20 nya främlingsfientliga mandaten, vars politiska agenda enbart handlar om invandrare, kriminalitet och pensionärer? Tomorrow is another day...


En analys (av grekiska: analysis, upplösning) är att dela upp till exempel ett problem i mindre delar och undersöka varje del för sig. (Från Wikipedia)

måndag 13 september 2010

Veckans politiska ord: Taktikrösta

Redan för ett år sedan sade statsminister Fredrik Reinfeldt följande i en intervju i DN:
"Till det så vet alla valforskare att berätta att förmodligen är allianskänslan så stark hos svensk borgerlighet att vi har väljare som är beredda att taktikrösta för att säkerställa att hela alliansen är med".
Och därmed förutspåddes det taktiska resonemang som nu rullar runt bland alla osäkra mittenväljare i valårets sista skälvande dagar. Väljare som ser som sin främsta uppgift att hålla Sverigedemokraterna utanför riksdagen. Och detta görs bäst genom att, just det, taktikrösta. En aktivitet som tidigare mest förekommit i Euro Vision Song Contest sammanhang, för att beskriva nyeuropeiska länders dubiösa ansträngningar att nå finalen.
Ett år senare befinner sig Fredrik Reinfeldt i den sista stora valduellen med Mona Sahlin i SVT och ger följande ord på vägen till landets alla väljare:
"Rösta tydligt. Ge Sverige en stabil regering. Rösta tydligt..."
För (ev osäkra) väljare som vill ha mer exakta instruktioner än så, rekommenderar vi ett besök hos nätaktivisterna sverigedemokraterna.de


Taktik (grek. taktikē, konsten att ställa upp en här till strid), är den del av krigskonsten, som behandlar truppernas användning i och för striden. En vanlig definition som belyser skillnaden mellan strategi och taktik är "strategi är konsten att vinna ett krig, taktik är konsten att vinna ett slag".
Taktiken omfattar grunderna för truppers uppställning, rörelser och strid, beträffande såväl enskilda vapen som större avdelningar, ända till arméer, sammansatta av alla vapen. (Från Wikipedia)

onsdag 8 september 2010

Bekännelser

Så här i slutspurten inför valdagen börjar det hända saker på landets (till övervägande del borgerliga) ledarsidor. Kommunistskräcken breder ut sig. Och trots en ständigt leende Lars Ohly, trots skämtsamma inlägg om ömma bröstvårtor, trots V:s förvånansvärt liberala politik, så mobiliseras nu skräcken för den rödbruna röran. Så till den milda grad att den väl förborgade valhemligheten bland tongivande politiska debattörer och mediaprofiler nu omvandlas till en rad bekännelser.

Först ut var Leif G W Persson, som numera letar nytt icke-rödgrönt parti. Nu får han sällskap av liberalen Per T Ohlsson som biktar sig på bästa ledarplats i Sydsvenskan och prisar socialdemokratins folkhemsbygge. Men aldrig mer, dundrar Per T Ohlsson: "Att lägga min röst på en socialdemokrati som ska ta med Vänsterpartiet i regeringen är helt otänkbart av principiella och demokratiska skäl".

Och mitt i allt detta har missmodet drabbat Dala-Demokratens Göran Greider. "Jo, också jag fruktar det värsta. En eländig borgerlighet är på väg att besegra en ännu eländigare vänster", bekänner Greider och skyller på det mediala underläget för de rödgröna. Vart har det engagerade politiska samtalet tagit vägen?

Om missmodet och valångesten känns övermäktig läs gärna senaste numret av tidskriften Neo, om hur den politiska debattens mer liberala proffstyckare tänker rösta i årets val, du kommer garanterat att bli förvånad. Göran Greiders missmod finns även i de blåaste vatten...

måndag 6 september 2010

Ideologin är död, länge leve vardagspolitiken!

Valet närmar sig och den strida strömmen av opinionsmätningar står som spön i backen. Marknadsandelarna räknas minituöst, felmarginalerna hänger på i farten. Valrörelsen har omvandlats till en stor sporthändelse, där kommentatorerna lämnar minut-rapporter dygnet runt. Vem är bäst just nu? Det röda eller det blå laget?

I farten väcks därför en stilla undran, vart tog ideologierna vägen? Vilken ideologi står du för kära medborgare, är du med oss eller mot oss eller är du mitt i din egen vardag? "Ideologi kan man syssla med i riksdagen, här handlar det om sopgubben kommer i tid", utbrister en väljare i västerbottniska Malå för journalisten Mustafa Can, som i en serie briljanta reportage i SvD tecknar en smärtsamt avslöjande bild av det politiska tillståndet i nationen. För framväxten av nya småpartier ökar, och det är inte de stora lärorna som debatteras i kommunhusen, det är praktiska frågor som driver debatten, "att tömma soptunnan i tid kräver inga läror".

Om det politiska tillståndet i nationen handlar också dokumentärfilmaren Tom Alandhs dokumentärserie på SVT. Om du söker perspektiv och vill veta mer om hur Sverige ser ut idag, vilka frågor som berör svenskar i Dorotea, Klippan, Tensta, Vimmerby och Kungsör, klicka här, titta, lyssna, bli berörd.

fredag 3 september 2010

Kritiska veckan

Äntligen får vi oss lite granskning till livs. Hur har de senaste fyra regeringsåren egentligen levererat vad gäller fler jobb? Sisådär är experternas svar. Fortsatt låg sysselsättningsgrad, ökande ungdomsarbetslöshet, ej tillräckliga satsningar på arbetsmarknadsutbildningar. Både Finanspolitiska rådet och Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) är överens, kostnaden per skapat ungdomsjobb har varit alldeles för hög. Mycket jobb återstår, summerar SvD i sin granskning.

Och hur effektivt är egentligen jobbskatteavdraget och ändringarna i arbetslöshetsförsäkringen? Om detta filosoferar ekonomiprofessorn Lars Calmfors och nationalekonomen Stefan de Vylder i tidningen Fokus eminenta analys av finansministerkandidaterna Anders Borg och Thomas Östros.

Och visst bjöd SVT:s utfrågning av statsminister Fredrik Reinfeldt på ett batteri av kritiska frågor. Tyvärr blev svaren desto mer inlindat luddigt Reinfeldtsvenska för att tala klarspråk. Utfrågningen haltade, publiken klappade på kommando och Hedenmo och Knutssons starkaste kort, den planterade (s)trokedrabbade läkaren, visade sig vara ett oemotståndligt lockbete från S-kampanjen...

onsdag 1 september 2010

Hur bildade är vi?

För att bli lite inspirerad efter alla diskussioner om vinstdrivande skolor, är det värt att läsa understreckaren i SvD:s Kulturdel, "En bildande skola för framtidens samhälle". Och visst är frågeställningen om utbildningen och bildningens roll i samhället en efterlängtad kontrast till utbildningsminister Jan Björklunds kravmegafon för framtidens svenska skola. Äntligen väcks frågan om betygsinflation och dess urholkning av kunskapskivåer i en skola som alltmer styrs som vinstdrivande företag.

Klicka sedan vidare till veckans boktips, som ges av Sydsvenskans politiske skribent Per T Ohlsson. Tankeväckande och bildande läsning utlovas!

Populära inlägg