fredag 29 oktober 2010

Schlingmann, kom tillbaka!

"En ulv i fårakläder" har smygit sig in i de Nya Moderaterna. Sofia Arkelsten, som pratat vitt och brett och emellanåt långrandigt, om vikten av att inte stå still, om att fortsätta "tvätta bort" Moderaternas bunkerstämpel med mantrat förnyelse, är på god väg att rasera den tidigare partisekreteraren Per Schlingmanns välplanerade varumärkesbygge Moderaterna.

Fernissan sitter inte tillräckligt djupt ännu. Misstänksamheten mot Moderaternas kopplingar till näringslivet bör inte underskattas, om ett målmedvetet varumärkes-projekt ska fungera. Det är hög tid att påminna partisekretarere Arkelsten att hennes nya roll kräver lite mer "vuxet" omdöme. Fabror Fredrik får ta sitt ansvar nu och samla sin skock för lite allmänt snack om etiska riktlinjer.

onsdag 20 oktober 2010

Den gode, den onde, den fule

Det ser lite ängsligt tomt ut i bokhyllorna bakom den nytillträdde finansmarknadsministern Peter Norman. Men vid det imposanta skrivbordet sitter en av medias nya favoriter. Pokeransiktet är mycket statsmannalikt för att vara en minister som haft partibok i bara några veckor. Rösten är stadig med den där väl inövade lätt kaxiga finans-retoriken. Minister Norman är till skillnad från sin kollega, den ständigt leende finansminister Anders Borg, en mycket bister och rakt-på-sak sorts man, och han har redan avfyrat en rad varningar som borde få många bankmän och kvinnor att darra på läppen. Och även revisorer, för den delen.

Men trots macho-ytan är det lite gulligt att nätverket som byggt vägen mot finansmarknadsministerposten finns att hämta hos Peter Normans barns gudföräldrar, nämligen finansminister Anders Borg och den tidigare finansministern Pär Nuders fru. Hur är det man brukar säga, it all hangs together...

Lästips: SvDs nya serie på Idagsidan som granskar de sociala nätverkens betydelse i våra liv.

lördag 16 oktober 2010

M som i Muppar

Hur ung får en riksdagsman eller kvinna vara och hur ung får en minister eller ett borgarråd vara? Medelåldern bland regeringens nya ministrar är kanske uppfriskande låg. Men vad har en nybakad 18-årig moderat student att bidra med som riksdagsledamot? Och vad har en 29-åring hunnit med i livet som kan motivera en utnämning till moderat stadsbyggnadsborgarråd i Stockholm? En av de mest utsatta och omdebatterade borgarrådsposterna i rikets huvudstad, för övrigt.

De nya moderaterna verkar ha siktet inställt på att visa upp en ny yngre upplaga av sig själva. I alla fall enligt den nya (unga) partisekreteraren Sofia Arkelsten, som på DN Debatt räds risken att i unga människors ögon framstå som ett bunkerparti "med fokus bara på alla som arbetar och som inte tar hänsyn till de särskilda livsvillkor och förutsättningar som just många unga lever under". Ut med pondus, livserfarenhet och hängivenhet. In med de nya, juniora och klonade PR-konsulterna.

fredag 8 oktober 2010

Mister Propaganda

PR-apparaten bakom de nya moderaterna blir nu mer formaliserad med ett helt eget propagande-team. Moderaternas förre partisekreterare Per Schlingmann, som länge haft rollen som "spin-doctor" inom partiet, får nu ett eget litet kungarike som nytillträdd statssekreterare i Statsrådsberedningen med ansvar för regeringens och statsministerns samlade kommunikationsstrategi.

Uppgiften blir att göra "regeringens budskap och kommunikation mer famtidsinriktad", och att bidra till att "regeringen deltar mer än nu i samhällsdebatten och talar med medborgarna".

Det kan också översättas som fler och dyrare reklamkampanjer för varumärkesportföljen Alliansen.

För övrigt misstänker redaktionen att den nytillträdda socialförsäkringsministern Ulf Kristersson kommer att vara en flitig gäst hos statssekreterare Schlingmann framöver. Han behöver nog en liten pr-makeover för att slipa bort sin oroväckande nyliberala appearance. Och fler inrepeterade repliker att servera när han ska förklara tidigare synder som svart städhjälp för nyhetsmedia.

Kom och köp, kom och köp, paketerade politiska budskap snart till salu nära dig.

tisdag 5 oktober 2010

Politics as usual

"Stormen har bedarrat, molnen har skingrats". Det var likt en ordförande Mao som statsministern inledde sin regeringsförklaring vid riksdagens högtidliga öppnande. Knappt 50 minuter senare hade ordningsmannen Fredrik Reinfeldts monotona bas-stämma övertygat oss alla om att arbetslinjen ligger fast och att skatterna ska sänkas och att arbete är grunden för Sveriges välstånd.

Men visionerna för framtiden lyser fortfarande med sin frånvaro. Det som rabblades upp från riksdagens talarstol idag var en snabb-repris av Alliansens valmanifest, varken mer eller mindre.
Ordet innovation nämndes knappt, ett snabbt löfte om att företags- och innovationsklimatet ska förbättras gavs i förbifarten, och att något mer väntar runt hörnet formulerades med parad-klyschan "ett antal reformer kommer att genomföras under mandatperioden". Har vi hört det förut? Politics as usual.

Men mot slutet av detta evigt långa framförande, där ord som finanser, jobb, arbete, välfärd, inkomstskatter, välfärd, trygghet, avlöste varandra så hände något. Plötsligt var det landsfadern Reinfeldt som formulerade sig, inte finans-teknokraten.

"Öppenheten mot omvärlden är det svenskaste vi har", basunerade statsministern och bedyrade att Sverige nu ska visa vägen för EUs utveckling mot mer öppna, toleranta och jämställda samhällen. Stora ord om öppnare gränser och ökad rörlighet och om integration som bygger på arbete och möjligheter till egen försörjning svepte förbi. Hetare än så blev det aldrig, och den tydliga markering mot riksdagens nya främlingsfientliga parti som många hoppades få höra, lämnade aldrig statsministerns torra läppar. Politics as usual.

För övrigt vann kung Carl den sextonde Gustav riksmötets varmaste applåd när han påminde riksdagen om en av årets höjdpunkter, kronprinsessans bröllop. I ett för övrigt föredömligt kort tal.

måndag 4 oktober 2010

Klara, färdiga, regera!

Det surrar i luften av alla valanalyser, minister-gissningar, SD-konspirationer och talmansröstande. Nu börjar rikets mediala hejdukar gå på tomgång. Det tjatas, ältas, och upprepas och de flesta, oavsett politisk hemvist, landar till slut i frågan: vad har vi gjort för att förtjäna ett främlingsfientligt parti mitt i Sveriges riksdag? Och vems fel är det?

Kolumnisten Jenny Nordberg, SvD,  konstaterar lite terapeutiskt från sitt utanför-perspektiv i New York att det är dags att gå vidare, sluta förfäras och börja agera. Ingen är perfekt, inte ens vi svenskar."Glöm tyst diplomati och låtsad konsensus de närmaste fyra åren, för nu ska vi prata om det här. Hela tiden." Hur roligt är det på en skala mellan ett och fem?

Sydsvenskans Heidi Avellan gör också ett lite desperat försök att betrakta det nya landet Sverige utifrån. Och landar i tanken att svenskheten måste skyddas från Sverigedemokraternas förvirrade folkhemsfascism. Inte fastna i det som varit utan blicka framåt: "Synen på Sverige som ett modernt land med sikte på framtiden är svensk – och värd att bevara".

Men hur är det med framtidsvisionerna egentligen?  Dagens Nyheter levererar tankeväckande frågeställningar kring moderaternas roll som det statsbärande partiet helt utan framtidsvisioner. "Regeringen Reinfeldt behöver inför sin andra mandatperiod ett större huvudprojekt - och Sverige en starkare framtidsinriktning", skriver Hans Bergström och noterar lakoniskt att Alliansens valmanifest i stort sett helt saknar "stora idéer och planer".

Kanske dags att utse en framtidsminister när riksmötet öppnas, med ansvar för andra viktiga ord på bokstaven I: innovation, incitament och investeringar.

Populära inlägg