torsdag 22 december 2011

Grand Final i politikerbranschen!

Nu går det undan. Det råder bråda dagar för våra folkvalda politiker. Mycket att stå i så här innan julfriden lägger sig som en varm filt över stora och små. Carema-skandalen avlöstes snabbt av Saab-konkursen och så plötsligt slog den ned som en brutal bomb, domen mot de båda fängslade svenska journalisterna i Etiopien. Och genast blev vi påminda om att vi är en liten röst på den stora internationella politiska arenan.

2011 kan utan överdrifter summeras som ett oerhört dramatiskt år, med stora internationella politiska skeenden i vår omvärld. Men här på hemmaplan har den politiska scenen inte handlat så mycket om storslagna, livsavgörande frågor, snarare om ett famlande efter något som skulle kunna liknas vid politik. Det har blivit smärtsamt tydligt att vi befinner oss i ett politiskt stillestånd, där avsaknaden av en tydlig politisk opposition gör makt-apparaten både lite för bekväm och odefinierad.

Men vi har inte gett upp hoppet om nya politiska stordåd. Snart kanske den politiska debatten vaknar till liv och visar upp en ny sorts politisk arena som faktiskt befinner sig i rörelse mot nya politiska mål (och inte enbart recenserar den ekonomiska realpolitiken). Och visst vore det trevligt att få se och höra vår statsminister plädera politik och framtid istället för att hovsamt resa runt och lyssna in marknaden. Politik är att vilja och politiker gör alltid mest nytta i offentligheten.

För övrigt rekommenderar vi alla politiskt engagerade medborgare att varva ned och värma upp inför 2012, genom nyhetsmagasinet Fokus årskrönika "111 frågor & svar 2011" samt den "jätteviktiga" boken "Vad är politik" av Carl Hamilton och Ernst Billgren.

Gott slut, gott nytt
Redaktionen

lördag 22 oktober 2011

Bildt, politiken och lyriken

Sveriges utrikesminister Carl Bildt har gjort epitetet "tystnadens diplomati" till en egen konstart. Tyvärr med resultatet att den utrikespolitiska diskussionen idag är knappt hörbar från Sveriges gränser. Hur blev det såhär, undrar redaktionen? Vår en gång så stolta utrikespolitiska ryggrad kroknar allt mer och mer. I väntan på en tydligare ideologisk utrikespolitisk röst, tröstar vi oss med lite poesi.

Politisk Haiku™

Ansvar, svara an.
Mantrat ljuder här och nu,
i brist på vision.

Ansvar, svara an.
Tystnadens diplomati,
väcker kritiken.

Sveriges röst hörs ej,
kräva att fel rättas till.
Vi kränker frihet.

Ansvar, svara an.
Arrogansen avslöjar,
budskapets tomhet.

onsdag 19 oktober 2011

Ethiopia Swedes: Politisk beröringsskräck

Upprörda känslor fyller ledarsidor, twitter och proffstyckares kolumner i dessa dagar. Ilskan riktas mot Sveriges utrikesminister och mot en svensk regering som uppenbarligen saknar "ryggmärgsreflexen" att agera snabbt och dedikerat i fallet med de fängslade Etiopien-svenskarna. Och visst är det upprörda tonläget befogat.

Den längsta kommentaren hittills från Sveriges utrikesminister kommer inte från ett officiellt regeringsuttalande, utan från en bekväm soffa i lobbyn på ett lyxhotell i Mumbai, Indien, där Carl Bidlt för stunden råkar befinna sig. Det sänder inga övertygande signaler om att vår statsledning är "on top of things". Att det faktiskt inte är okej att fängsla svenska journalister, i färd med att bedriva oberoende journalistisk bevakning av ett land och en konflikt.

Nu går tiden, och som ordföranden för Reportar utan gränser, Jesper Bengtsson, så klokt uttrycker det, "sedan går det prestige i fallen, och rollerna förblir desamma under lång tid". Vi vill inte se våra landsmän Martin Schibbye och Johan Persson fastna i Dawit Isaak-fällan. Däremot vill vi se ett klart och tydligt agerande från utrikesminister Carl Bildt, med ett klargörande budskap: pressfriheten och grundläggande demokratiska rättigheter ska värnas, även i diktaturen Etiopien, mottagare av svenskt bistånd sedan 1954.

När vi lagt detta bakom oss får vi hoppas på en vass uppvisning i pressfrihet när det gäller f d styrelseledamoten i Lundin Petroleum, Sveriges utrikesminister Carl Bildt. No questions spared, please.

fredag 16 september 2011

Danska val-dramat snart i din TV

Det danska valet fick oss genast att längta efter säsong 2 av den danska TV-serien Borgen, som snart kommer att visas i svensk TV. Och visst är likheterna slående mellan den fiktiva karaktären Birgitte Nyborg och verklighetens Helle Thorning-Schmidt (eller Gucci-Helle som hon kallas). Smarta, mogna, vackra tvåbarnsmödrar som skriver politisk historia genom sitt kön.

Och vad är det som gör att en partiledare för ett socialdemokratiskt parti kan komma undan med exklusiv klädsmak och en uttalat borgerlig bakgrund, medan den svenska socialdemokratin fortfarande står och stampar i drömmen om det mer manligt gråtonade folkhemmet? Ja, det borgerliga Danmark sätter onekligen sin prägel på hela den politiska skalan, något som uppmärksammats av bl, a statsvetaren Ann-Sofie Dahl.

Nu återstår att följa spänningen kring hur regeringsbildningen ska gå till. Och hur den politiska vänster-mitten-höger-skalan kommer att gestalta sig, i ett Danmark styrt av landets första kvinnliga statsminister.

Kommer Radikale Venstre och Enhedslisten lyckas korrigera den främlingsfientliga danska "utlänningspolitiken" eller ligger den nuvarande invandrings- och integrationspolitiken fast?
Kanske svaret hinner ges i TV-dramat Borgens värld innan de fyra spretiga partierna hinner enas IRL.


För dig som behöver en "white-board" för att förstå den politiska vänster-mitten-höger-skalan i Danmark, rekommenderar vi ett snabbt klick på länkarna nedan (grace à Wikipedia):
Vinnarna:
Socialdemokraterne
Socialistisk Folkeparti
Enhedslisten
Radikale Venstre

Förlorarna:
Venstre
Konservative Folkeparti
Dansk Folkeparti

Liberal Alliance
Kristendemokraterne

onsdag 14 september 2011

Infotainment med Hübinette

Prime-time tisdagkvällar. Det är som upplagt för succé, men någonting skaver. En glänsande skjutjärnsreporter av bästa snitt har kastats in i centrifugen och tumlats om till en kvinnlig version av David Letterman, fast i en mycket mindre studio.

Och för varje skämtsamma replik som levereras så sjunker redaktionen djupare och djupare ned i minnenas labyrint från programledaren Hübinettes fornstora da'r. Det är smärtsam TV, inte alls vad vi förknippar varumärket Hübinette med.

Någon i TV-huset har haft en vision om att skapa storslagen samhällsjournalistik på ett nytt, klämkäckt sätt, levererat från ett uttjatat skrivbord. Men varför pressa in Karin Hübinette i detta format, som skulle ha passat en lång radda av stå-uppare mycket bättre (t ex Svinarps starke man)?

Nej, kära SVT1, slipa inte ned diamanten Hübinette till oigenkännlighet. Låt henne fortsätta att glänsa med hela hennes kaliber: rappt, intelligent, vasst och framförallt utan Letterman-jargong med tillhörande pulpet.

Till dess vet vi faktiskt inte om vi är på plats igen, om en knapp vecka.

fredag 9 september 2011

Saab-krisen: Mullers Master Plan

Snälla Victor Muller, inga mer planer, drömmar, scenarier och sagor om nio liv. Nu är det bara att inse faktum: det finns ingen Master Plan för att rädda Saab-fabriken i Trollhättan. Leverantörsskulder i mångmiljardbelopp, några futtiga miljoner på banken och obetalda löner till de anställda är i den verkliga världen tydliga tecken på att företagets verksamhet har havererat. För. Länge. Sedan.

Men denne sjubarnsfader från Holland verkar drivas av en outsinlig källa av optimism och övertalningsförmåga. Vad är det egentligen Victor Muller vet som vi andra inte känner till? Länge nog har herr Muller haft medias totala uppmärksamhet, men nu börjar tilltron till honom sakta falna och en konkursansökan ter sig alltmer som en efterlängtad befrielse.

En eloge till alla tappra Saab-anställda som vägrar att sluta tro på en räddning. Men nu är det hög tid att sluta tro på sagor à la Victor Muller. En konkurs-ansökan kan mycket väl vara precis vad Saab-haveriet behöver. Varumärket, den tekniska kompetensen och de anställdas lojalitet förtjänar en omstart post-Muller. Nu.

torsdag 28 juli 2011

En sorgesång för politiken

En knapp vecka har passerat sedan de fruktansvärda händelserna på Utöya och sprängattentatet i centrala Oslo. Dagar av sorg, vrede och reflektion har passerat i ett tidlöst tillstånd. Från den sorgfria högsommaren förpassades vi den 22 juli till en långsamt spelande sorgesång. Och mitt i allt detta outhärdliga kan vi återigen imponeras över styrkan som finns hos vårt drabbade grannland Norge.

Mediedramaturgin är i allt detta som ett självspelande piano. Den flyter på och visar upp en oändlig tillgång på tyckare, experter, skriftställare som utgjuter sin alldeles personliga bild av "tillståndet i nationen". Men det är oftast trösterika ord som sprids. Sällan har väl det öppna, demokratiska samhället försvarats så intensivt och så poetiskt som den senaste veckan. Vi kan sträcka på oss och känna oss lite extra stolta över att få vara en del av ett väl utvecklat, moget samhälle där en tragedi kan mötas upp med vuxna resonemang och nödvändiga akuta insatser.

Och frågan vi alla bör ställa oss i denna stund är vilket ansvar politiken har i detta djupt tragiska drama? Medias aktörer söker aktivt efter en syndabock. Det är mänskligt att försöka förstå, tolka, analysera det inträffade. Vems är felet, är det internet, är det en förlorad barndom, är det rasismen?

Politiken har använts av en djupt störd människa som en mask att gömma sig bakom. Men det är inte politiken som är ondskans ställföreträdare i denna tragedi, det är individen som utfört de bestialiska handlingarna. Tragedin och massmördandet i Norge påminner oss på ett oerhört smärtsamt sätt att det finns starka värden att försvara i vårt öppna, demokratiska samhälle. Och där erbjuder rätten att utöva politik, oavsett politisk färg, en viktig grundbult.

En sorgesång ljuder i Norge, vårt närmaste grannland. Tyst viskar den fram: det goda vinner alltid över det onda.

lördag 2 juli 2011

Almedalen: politisk nycirkus

Årets PR-fest är i antågande. Snart fylls varenda kvadratcentimeter på campingplatsen Almedalen av svettiga och ölsugna politiska lobbyister, samt en och annan politiker. Dygnets 24 timmar räcker knappast för att hinna med över 1,400 programpunkter under "långveckan" på åtta dagar som tjuvstartar redan imorgon söndag. Och frågan är om någon, trots alla appar och körscheman, mäktar med att sovra ut guldkornen i detta enorma utbud av åsikter, statistik och politik.

Nycirkusen Almedalen antar för varje år mer formen av en gladiator-liknande tillställning, med Idol-liknande jurys i form av statsvetare och journalister som lydigt ställer upp för att recensera varje tal som hålls. Jippona avlöser varandra, och tempot skruvas upp år för år. Fjolårets sedel-bränning av FI lär i år följas upp av andra uppmärksamhets-törstande politiska aktörer.

Och så när veckan äntligen närmar sig sitt slut vore det intressant att veta vad utfallet för alla investerade PR-slantar landar någonstans. Vilka frågor som faktiskt omvandlas till omröstningar i riksdagen, eller som bidrar till att göra den svenska vardagen renare, ärligare och mer begriplig. En och annan öl lär ju serveras, vilket borde göra Sveriges Bryggerinäring glad, som för övrigt brukar vara flitiga deltagare i Almedalen.

måndag 13 juni 2011

När barndomen blev politisk

Det känns som att det plötsligt blivit farligt att vara barn i Sverige. Fattigdom, undermålig grundskola, arbetslöshet är vad som väntar våra barn. Ingen går säker, farorna lurar överallt. Och det känns stundom nästan provocerande att välfärdens högborg Sverige lyckats dupera oss så länge, här ska ju inga fattiga bo, här finns ju ingen fattigdom.

Det råder ingen tvekan om att prefixen barn skruvar upp temperaturen ytterligare på det laddade begreppet fattigdom, det kommer vi inte undan, och det vet kampanjmakarna bakom Rädda Barnens rapport. Men visst är det angelägna frågor att belysa: är det okej för ett samhälle att erbjuda förbättringar som gynnar vissa medborgare och som samtidigt ökar välfärdsklyftorna för andra?

Rädda Barnen provocerar, och det är bra. Det har blivit dags igen för en ny granskande resa genom ett Sverige i omvandling, och bakom välfärdsfasaden väntar kanske något lika smärtsamt att kännas vid som det Lort-Sverige som journalisten Ludvig "Lubbe" Nordström en gång skildrade.

Ladda ned Rädda Barnens rapport här!

fredag 10 juni 2011

Veckans politiska ord: Minoritetsregering

För den parlamentariskt intresserade finns det nu mängder av artiklar att plöja hos landets vänstermärkta skriftställare. Polletten har äntligen trillat ned, Sverige styrs sedan valet hösten 2010 av en minoritetsregering. Inget konstigt i det, det är snarare regel än undantag för det svenska parlamentariska läget.

Men det väcker också en viss konspiratorisk ådra hos redaktionen. Är denna undfallenhet vi nu blir vittnen till i själva verket ett sätt för den moderatledda Alliansen att låta oppositionen sköta de korrigerande ingreppen i haveriet med det dystopiskt klingande "Fas 3-projektet". Vi har ju tidigare sett hur PR-maskinieriet kring de Nya Moderaterna tagit för vana att kidnappa klassisk socialdemokratisk lingo. Nu överlåts hela uppgiften på oppositionen, att börja lagstifta sig fram till makten.



Minoritetsregering:

En minoritetsregering är en regering i ett parlamentariskt system som saknar majoritet i parlamentet. Regeringen tvingas då söka stöd bland partier i parlamentet som själva inte sitter med i regeringen. En minoritetsregering kan ibland stödja sig på olika oppositionspartier i olika frågor, den sägs då stödja sig på hoppande majoritet. Se ävenvågmästare. Om stödet mer regelbundet kommer från ett visst oppositionsparti, kallas detta parti ofta stödparti.

Sverige har haft minoritetsregeringar ända sedan enkammarriksdagens införande 1971, förutom de borgerliga trepartiregeringarna under Thorbjörn Fälldin 1976–78 och 1979–81 samt den borgerliga fyrpartiregeringen under Fredrik Reinfeldt 2006–10. Övriga regeringar, såväl socialdemokratiska som borgerliga, har de facto haft riksdagsminoritet. (från Wikipedia)

onsdag 25 maj 2011

Kunga-granskning: We love it!

Nu börjar det hända saker i konungariket Sverige. Kung Carl XVI Gustaf, eller kungen, är numera ett så pass politiskt laddat ämne att hans vara eller inte vara flitigt debatteras på landets politiska ledarsidor.

Och det är väl på tiden att media slutar med sin förlåtande självcensur och utnyttjar sin demokratiska rätt att utsätta statschefen kungen för den granskning han förtjänar. Det är ju alla vi medborgare som tillsammans finansierar de kungliga hov- och slottsstaterna. Med sina 125 miljoner kronor i statsbudgeten är ju kungafamiljen som en statsfinansierad myndighet, som Aftonbladets Katrine Kielos så klokt påpekar.

Och konkurrerande Expressen konstaterar lakoniskt att ekvationen "liberal demokrati med arvmonarki" inte går ihop. Ja, visst är det så att vi alla vill leva i en demokrati där man inte ärver ämbete och privilegier, man förtjänar dem. Och där en statschef med kriminell belastning faktiskt kan utsättas för granskning.

Redaktionen gnuggar händerna och konstaterar förnöjt att vi inte heller vill identifiera vårt land med det som skrivs om kungen. Ty, det är ju inte, som drottning Silvia själv konstaterat, "den rätta bilden av Sverige".

torsdag 19 maj 2011

Libyeninsatsen: Stridslandet Sverige

Huka er svenskar! Fram tonar ett stridslystet land. I alla fall om man det senaste dygnet hörsammat alla ilskna utfrågningar av den socialdemokratiske utrikespolitiske talesmannen Urban Ahlin.

S-debattörerna gör sitt bästa för att kratta manegen för den s-märkta säkerhetspolitiska topptrion Juholt, Ahlin och Hultqvist. Och argumenten och föklaringarna känns alltmer konstruerade. Därför välkomnas ledarskribenten Widar Anderssons rättframma analys av Håkan Juholts olika utspel.

Men faktum kvarstår, svenskarna gillar inte krig och är väl sådär intresserade av medlemskap i Nato, enligt en ny Sifo-undersökning som SvD låtit genomföra. Och visst har Juholt-paketet "Fred och Frihet för Libyens folk" något lockande solidariskt över sig.  Militarismen verkar mest härja inom den mediala maktsfären. Och på en och annan statsministerresa till Sydamerika.

Politisk Haiku™
Stridslandet Sverige
tornar fram i debatten.
En roll som skaver.

torsdag 5 maj 2011

Nyspråk: Politisk diktning

Språk är politikens viktigaste verktyg, skriver SvDs politiske reporter Göran Eriksson. Och visst håller vi med. Därför lanserar redaktionen en ny scen för den politiska diktningen, nämligen Politisk Haiku™. När vår lyriska anda faller på kommer vi att publicera en Haiku eller två. Vi antar utmaningen att påbörja en inträngande utforskning av det politiska nyspråket. Först ut är socialdemokraten Håkan Juholts språkliga begreppsvärld. Slå dig ned, ta några djupa andetag, fokusera och läs långsamt.

Ja, alla ska med!
Innanför och tillsammans,
utanför blått kallt.

Om du vill utforska diktformen Haiku rekommenderar vi 80-årsjubilerande Tomas Tranströmers diktning samt Svenska Haiku Sällskapet.

onsdag 4 maj 2011

Reformutrymme: Money never sleeps...

LO:s chefekonom Ola Pettersson störs av vad han kallar för "Moderaternas mytbildning kring finansministern". Och i en efterlängtad granskning av finansminister Borgs olika bragder i SvD nyligen, framkommer också att herr Borgs förtjänster framför allt handlar om vad han inte gjort, för att förstöra ett redan påbörjat (läs: Göran Persson) sanerings- och reformarbete av svensk ekonomi. Och om nu finansministern suttit och managerat ett mer eller minde självspelande europeiskt piano, vem ska då ha den äran av den svenska "tigerekonomin"? Spendersamma medborgare måhända.

Allt medan de olika ekonomerna tvistar om hur mycket glans som ska falla på Anders Borg eller inte, kvarstår faktum att Sverige nu sitter med välfyllda lador, ett gigantiskt reformutrymme på omkring fem miljarder kronor. Och frågan väcks nu om vi sparar för mycket, d v s om staten tar mer från sina medborgare än vad man ger tillbaka.

Därför känns det riktigt uppfriskande att ta del av moderaten Anne-Marie Pålssons tankar i skriften "Överskott till överdrift (Timbro förlag). "Vi har i dagsläget överskott på både pengar och arbetskraft, och det är orimligt att betala av på statsskulden i stället för att satsa på nödvändiga investeringar som infrastruktur, bostadsbyggen eller klimat och miljö," låter hon yppa i nyhetsmagasinet Fokus. En het krok att grabba tag i för alla partier som inte börjar på bokstaven M.

tisdag 3 maj 2011

Glastaks-debatten som kom av sig

Plötsligt blev det riktigt spännande att se Timbros försök att granska den borgerliga jämställdhetsdebatten. Och riktigt så där pinsamt underhållande blev det att i femton outhärdliga minutrar beskåda Timbros lansering av pamfletten "Myten om det andra könet" på  den creddiga scenen Debaser i Stockholm.

En eloge till borgerlighetens egna feminister som ger svar på tal i den mycket läsvärda debattartikeln "Timbro backar till 50-talet i diskussion om jämställdhet". Tidigare förbjudna ord som könsmaktsordning, glastak och könssegregerad arbetsmarknad vågar äntligen göra entré i en för övrigt stillastående borgerlig jämställdhets-debatt.

Läs artiklarna/bloggarna, titta på Timbros hemmavideo, bli upprörd, kontemplera eller agera.

torsdag 28 april 2011

Svensk utrikespolitik, finns den?

Äntligen, utbrister redaktionen, när en spricka i den utrikespolitiska kristallen anas, efter ett folkpartistiskt rop på hjälp i SvD. I debattinlägget efterlyses en mer aktiv svensk utrikespolitik i Libyenkonflikten. "I en tid som präglas av förändring, kräs en aktiv utrikespolitik", skriver folkpartisterna Fredrik Malm, Allan Widman och Per Altenberg, och presenterar ett handlingsprogram som måste få vår ständigt-mellan-flighter-utrikesminister att darra något på manschetten.

Vi står likt passiva åskådare och bevittnar ett folkmord i Libyen. Vi har en KU-anmäld handelsminister som i en desperat jakt på nya exportmarknader väljer att blunda för de arabiska staternas uppenbara brott mot mänskliga rättigheter. Vi verkar ha tappat vår tidigare så stolta röst i de stora utrikespolitiska frågorna.

Och medan jakten på en ny mer aktiv svensk utrikespolitik fortsätter,  rekommenderar vi programserien Världens Händelser i SVT, som bl a skildrar massakern i bosniska Srebrenica 1995. Det första folkmordet i Europa sedan andra världskriget. En massaker som även då skedde medan världen, fjättrad vid en konservativ realpolitik, handlingsförlamad såg på. Visst minns du, kära utrikesminister?

söndag 17 april 2011

Veckans politiska ord: Twitter

Får man twittra när, var och hur som helst? Frågan blev plötsligt aktuell i veckan när ledande socialdemokrater väckte kravet att riksdagsledamöternas twittervanor ska begränsas. Och vips så möttes Socialdemokraternas Veronika Palm och Centerns Fredrik Federley i en underhållande debatt i SR:s P1 Morgon.

Förbudsropen skallar från socialdemokratiskt håll och får en strid ström av mikrobloggar som unisont kräver att den politiska twitter-rätten kvarstår. Det handlar ju om demokrati, yttrandefrihet och politisk transparens. Socialdemokraterna bör genast skicka Håkan Julholt på en micro-kurs i twitter. One-liners à la Juholt skulle ju göra sig förbannat bra på 140 tecken eller mindre.

För att hjälpa våra folkvalda politiker på vägen tipsar redaktionen om en av världens ledande vad gäller Twitter followers, nämligen CNN:s Piers Morgan, som sedan sin egen twitter-premiär i december sagt upp alla tidningsprenumerationer ("Twitter's become my numer one news source."). Mister Morgan* har på fyra månader kommit upp i över 500.000 followers. Tweet and learn, kära riksdagsledmöter.


*Britten Piers Morgan är Larry Kings efterträdare på posten som CNN:s talk-show host. Han leder Piers Morgan Tonight. Följ honom på Twitter här!

onsdag 13 april 2011

Mindshift: Från kris till kassaklirr

Visst är han förförande, vår finansminister. Siffrorna och balansräkningen över AB Sverige bara flödar ur honom. Allt annat räknat finns det i vårbudgeten ett argument, en bisats, en övertygande manöver som får alla transaktioner in och ut ur statskassan att låta så enkla.  Anders Borg håller Sveriges statsfinanser i ett självsäkert grepp. Och det är svårt att inte dras med i skattepuristens svepande måleriska målbild för hur skattetrycket ska sänkas, sänkas, sänkas ännu mer.

Skatter är som elakartade beläggningar på samhällets emalj. De måste skrubbas, städas, slipas ned med hjälp av Anders Borgs olika "whitener" attacker. Till exempel på alla missade skatteuttag i den gråsvarta restaurangbranschen. Därför får nu även Sverige snart en armé av McJobbare. Lågavlönade daglönare ska omvandla det gråsvarta till helvitt genom en halvering av restaurangmomsen. Briljant, eller hur, säger finansministerns förnöjsamma mimik inför den församlade journalistkåren.

Är det så han tänker kanske, att det är till alla nyöppnade caféer, barer, delis, pizzerior, de utförsäkrade och nyarbetslösa ska marschera. Vad hände med vård, skola och omsorg, någon?

lördag 9 april 2011

Tågkrisen: Pressträffens dolda budskap

"Det går som på räls" kanske du har sagt någon gång. Men efter åratal av misskött underhåll och misslyckad konkurrensverksamhet på landets järnvägsspår, känns uttrycket minst sagt daterat. Och just den känslan av "igår" fick redaktionen när vi bevittnade två på varandra följande pressträffar i regi av dels Alliansen, dels Socialdemokraterna. Och med facit i hand gick S-trion Juholt, Ygeman och Waidelich segrande ur striden. Hemligheten stavas "medieregi".

Därför inbjuder vi nu dig till följande övning:
1. Klicka dig vidare till SVT Forums sändningar av pressträffarna, med anledning av regeringsbeslutet att tillföra 800 miljoner kronor extra till drift och underhåll av järnvägsnätet.

2. Notera hur trångt det känns på scenen när Alliansens olika partiledare ska få plats kring två små pelarbord. Notera också partiledarnas skrynkliga papperslappar där de "utportionerade" uttalandena finns. Minnen från skoltidens grupp-redovisningar svischar förbi; taffligt, tråkigt och tröttsamt. Och varför hänger Alliansens skrikiga banderoll uppe på scenen, befinner vi oss redan i en valrörelse?

3. Vandra nu vidare till Socialdemokraternas mer välregisserade pressträff, där tre propert mörkklädda män står bakom en talarbänk med diskreta mikrofoner och en ljussatt fond med rubriken "Sveriges Riksdag". Ljud, ljus, scenografi signalerar proffsighet till skillnad från Alliansens pressrum som känns som ett trångt "väckelsetält", spontant och lekmannamässigt.

4. Håkan Juholt tar också ledarskapet för S-pressträffen med agiterad stämma, och ger seconderna Anders Ygeman och Tommy Waidelich ordet när hans teser om återreglering behöver bekräftas eller förstärkas. I Alliansens pressrum konkurrerar istället fyra partiledare om medieutrymmet. Var är landets statsminister? Ni vet, han som bestämmer.

5. 1-0 till Socialdemokraterna (och Ulf Adelsohn) i denna första officiella pressrums-duell.

6. Är det inte sådana här frågor som ska hanteras av Alliansens alldeles egna propaganda-kansli. Dags för en kurs i medieregi, herr Schlingmann?

torsdag 7 april 2011

Veckans snackis: Maudan

Nu har det publicistiska drevet bockat av Juholt. Dags för Maud Olofsson att äntra den mediala scenen. Och allt började med det nyponfräscha statsrådet Anna-Karin Hatts ordrika inlägg på DN Debatt, där moderliga begrepp som varm och grön dröjer sig kvar, men vars innehåll nog mer förvirrar än förtydligar. Vad står Centerpartiet för egentligen? Begrepp som "politikens entreprenörer" tangerar floskel-gränsen (är det alla flitigt bidragssurfande lant- och jordbrukare?) och de "åtta viktiga områden" som Hatt vill ta ledarskapet för är snudd på politiskt generiska.

Centerpartiets varumärke börjar bli urvattnat som det heter på branding-språket. Och då höjs rösterna, som ett sista desperat drag, för att byta ut partiledaren, kanske mot en frälsare, som enligt Fredrick Federley "får det att skina i folks ögon" och som kan klara fyraprocent-spärren inför valet 2014.

Och Maudan då? Ja, hon låter hälsa från sanddynerna i Abu Dhabi att hon sitter kvar, så länge hon har kul. Och det roliga kanske börjar ta slut nu, med rullande Vattenfalls-bonusar, utbyggd kärnkraft och ett spretande parti med en självbild som gått vilse i det socialliberala träsket.

Ett ljus i center-mörkret bjuder vi gärna på: läs om årets Lantbruksbarometer från LRF. Sveriges bönder trivs som aldrig förr!

onsdag 6 april 2011

Ny finanspolitisk frekvens i etern

Tommy och Anders. Smaka på de namnen en stund. Låt de sjunka in i minnenas labyrinter. Visst väcker de positiva magkänslor. Tryggt 60-tal, lika rättigheter för alla, Astrid Lindgren-litteratur i bokhyllan, progressiv industrialism, kolonialismens avveckling, månfärder, lyckliga gatan.

Två finanspolitiska talesmän som bara osar sympati, mjukmachoism och ett resonerande anslag i vokabulären har gjort duell-debut i SVT. Det pirrar i magen. Reformutrymme eller jobblinje? Och plötligt har vi glömt hur det talade tungomålet "socialdemokratiska" lät när föregångaren och nationalekonomen Thomas Östros stod upp i talarstolen. Välkommen nya, sköna finansretorik!


By the way, ett efterlängtat retro-begrepp som solidaritet börjar återigen synas i den politiska debatten. Läs gärna Östrans ledarskribent Peter Akinders sågning av kollegan Alice Teodorescu, på moderata Barometern-OT. Det osar bland raderna.

måndag 4 april 2011

Get ready for take off!

Handen på hjärtat. Var gör ca 200 miljoner svenska insats-kronor mest nytta någonstans? I luften eller på marken? De senaste dagarna har i media bilden av krigar-landet Sverige målats upp. PR-lobbyn för JAS 39 Gripen är effektiv och rent av militant. De borgerliga ledarsidorna tävlar om att visa upp det mest Nato-vänliga tonläget. Vi har ju vassa stridsplan som behöver testas i skarpa lägen, och vi har en statsminister som gärna vill vara med och leka med de stora pojkarna. För att inte tala om vår egen hemvärns-kung Carl XVI Gustaf.

Kanske var det därför, som av en lyckosam slump, Natos generalsekreterare  Anders Fogh Rasmussen dök upp på Utrikespolitiska institutet häromdagen. Med ett stort varmt leende hälsades han välkommen av institutets fnissande direktör, Anna Jardfelt. Och plötsligt är det tidigare alliansfria Sverige på god väg att träda in i klubben för "the big boys", på riktigt.

"Sverige bör skämmas när vi utnyttjar Libyen för PR åt JAS", skriver generalsekreteraren för Diakonia, Bo Forsberg, på SVT Debatts sajt. Känns som att tiden är mogen för en rejäl omprövning av svensk vapenexport.

Undrar du också varför frågan om vilka som döljer sig bakom de libyska rebellernas nationella råd aldrig ställs? SVT:s Eva Elmsäter gjorde nyligen ett efterlängtat försök.

fredag 1 april 2011

Veckans showtime med Anders Borg

Finansminister Anders Borgs framträdande på Sveriges kommuner och landstings (SKL) ordförandedag krusade lite lätt på vattenytan i media. Det är synd, det var nämligen en supertaggad finansminister som paraderade fram och tillbaka på scenen, likt en Steve Jobs eller Steve Ballmer.  Smärtsamma sanningar som att "ni är dåliga löneförhandlare" och "ni måste ta ert ansvar för skolan" höjde nog temperaturen hos en och annan i bänkraderna. 

Pedagogiskt, retoriskt välbalanserat och med hög hastighet levererade herr Borg en enda lång kärleksförklaring till den svenska modellen. Auditoriet smektes medhårs och läxades upp omvartannat, men den långa efterföljande applåden visade att finansministerns finansiella manifest går hem bland kommunledarna. Och ingen lektion utan hemläxa:
1. Fixa skolan!
2. Skuldsätt er inte!
3. Fokusera på kostnadskontroll och effektivitet!
4. Välkomna nya investeringar!
Amen.

torsdag 31 mars 2011

Boot camp för borgerliga skribenter

Har ni också sett inkallelseordern från Svenska Skribentskolan? Om du känner att ditt hjärta klappar för svenska borgerliga dygder, greppa hatten och bege dig till Svenska Nyhetsbyrån som utlovar en militant drillning i  "stilistiska färdigheter och insikt i branschmiljön för borgerliga ledar- kultur- och frilansskribenter". Och belöningen för ditt deltagande i detta stilistiska träningsläger, är en studieresa till Indien med professor Erik Uddhammar som ciceron. Lite wild and crazy liksom, tänker vi på redaktionen.

Men den känslan avbryts genast vid en närmare titt på de hårdföra coacherna: idel medelålders, manliga, murriga män. Några kvinnliga alibin. Fler stofiler än stilister. Och för att ge er ett smakprov på ett av kursmomenten; politisk TV, tycker vi att ni genast klickar er vidare till detta dogma-klassiska inlägg i den borgerliga politiska debatten, signerad "the one and only" Per Dahl, en av skribent-skolans mer färgstarka föreläsare. Det ser tyvärr ut att bli några magra år framöver, i skyttegravarna på landets borgerliga ledarsidor.

Känner du dig ändå redo att skriva på inkallelseordern? Klicka här.

onsdag 30 mars 2011

Politisk vårstädning

Så drog det politiska Sverige en lättnadens suck. Den nye S-ledaren Håkan Juholt, som snart kommer att vara "Julle" med hela svenska folket, visade sig vara av det rätta retoriska virket. Balansen är återställd i den politiska vardagen, skåpen är skurade, hyllorna dammade men ett och annat skelett kommer nog att skymta fram djupt därinne i Juholts garderober.

Fast sådana tråkiga tankar får vänta. Nu skiner solen på den sociala demokratin, en efterlängtad omstart för en av Sveriges största politiska rörelser kommer att ge ny energi åt hela den politiska debatten. Sverige har tagit ett viktigt kliv framåt, det finns förväntningar i luften. Visst känner ni hur det dallrar?

onsdag 23 mars 2011

S-valet: Kontrastverkan

Timmen är snart slagen när Sverige äntligen får ett fungerande demokratiskt och parlamentariskt system. S-kongressens stundande val av Håkan Juholt markerar återigen "politics as usual", den regerande Alliansen får en formell motpart, en politisk opposition.

Det är med iver redaktionen inväntar denna mediala och politiska kontrastverkan mellan riksdagens två största partier, socialdemokraterna och moderaterna. Sverige får nu en väl differentierad politisk scen, två tydliga politiska erbjudanden: en socialdemokrati som ser ut att segla in i en mer klassisk, konservativ hamn, ställs mot ett statsbärande parti som vurmar marknadsliberala visioner. Eller?

Ibland känns rollerna onekligen omkastade. Moderaterna har ju en tendens att spela in sig på den vänstra planhalvan i jakten på en väl fungerande "jobb-linje". Nu senast i partisekreterare Arkelstens kidnappade fackliga krav på offentliga heltids-tjänster i moderatledda kommuner. Hmm.

Differentiering är ett effektivt kommunikationsknep att ta till eftersom särskiljande egenskaper är A och O i byggandet av en tydlig varumärkesplattform. Och just särskiljande egenskaper lär vi få se mer av i den politiska duellen framöver, när en skrattande, bullrande dialektal och skämtande mustaschprydd gråsosse möter en "aldrig leende", korrekt, återhållsam statsminister (dock med tillhörande glammig "presidentfru"). 

The show must go on! Det stundar heta, politiska kontraster framöver.

tisdag 22 mars 2011

Talar du socialdemokratiska?

De senaste dagarnas socialdemokratiska utspel inför extrakongressen den 25-27 mars, då en ny partiledare ska väljas, har varit en stor uppvisning i det talade tungomålet "socialdemokratiska".
Du ska icke förhäva dig!
Först ut, den från det mäktiga verkställande utskottet avdankade Thomas Östros, som visas upp i TV melankoliskt tömmande sina tjänstebokhyllor med lätt böjt och ödmjukt huvud: "Vi socialdemokrater måste hålla ihop!"
Du ska vara ödmjuk, ödmjuk, ödmjuk!
Och i SVT-dokumentären med den klyschiga titeln "Spelet bakom kulisserna", framstod känslan av att denna "socialdemokratiska" kanske börjar kännas alltför självförnekande. Åldermannen Thage G Peterson konstaterade att detta sociala beteendemönster kanske till och med gjort valprocessen av ny S-ledare mer komplicerad.
Du ska icke säga JA om du först kan säga NEJ!
Och varför är det inte äkta "socialdemokratiska" att vara intresserad av de högre konstarterna? Den föreslagna S-ledaren Håkan Juholt har hittills gjort sitt bästa för att dölja att han äger ett kulturellt kapital. Istället för sitt genuina konstintresse kocketerar Juholt hellre med referenser till Loket och Elvis Presley.
Du ska icke idka finkultur, ty det kan uppfattas som ett svek mot socialdemokratin!
Nej, "socialdemokratiska" känns inte längre som ett passande språk för ett sargat parti som behöver stifta ny bekantskap med det nya moderna politiska projektet.

torsdag 17 mars 2011

Veckans politiska ord: Kärnkraft

Minnena från Tjernobyl ligger där och skvalpar. Men det obegripliga och fruktansvärda inträffar igen, i ett av världens mest högteknologiska länder. Japan ligger förvisso långt bort från det svenska luftrummet, men jodtabletterna säljer ändå slut på de svenska apoteken.

Statistiska begrepp kring radioaktiva utsläpp och strålningsvärden slungas ut från nyhetsbyråerna. Becquerel, som låg som ett ständigt mantra kring utsläppsmolnen från Tjernobyl, har nu ersatts av måttenheten millisievert. Och aldrig tidigare har så många olika farbröder med rufsiga professors-frisyrer skådats i nyhetsrummen.

Det är med andra ord hög tid att våga se riskerna med kärnkraft som utbyggbart energisystem. Och världens kärnkraftnationer börjar nu drabbas av "second thoughts". Redaktionen ser fram emot en mer nyanserad och ifrågasättande debatt än vad som hittills visats upp. På elproducenten Vattenfalls hemsida tiger man som muren om kärnkraftsolyckorna i Japan. Våra kära politiker famlar efter begripliga argument. Första försöket görs av Miljöpartiets Maria Wetterstrand i SvD.
Känner du dig otrygg? Besök Strålsäkerhetsmyndighetens hemsida och håll dig informerad.

torsdag 10 mars 2011

S-spurten: The Winner Takes It All

Slutspurten närmar sig, nedräkningen i de politiska spalterna sker minut för minut. Ett intrikat maktspel målas upp, spelreglerna är omöjliga att förstå, avpolleterade fackpampar och statsministrar muttrar högljutt och påminner oss alla om hur fruktansvärt daterad hela den socialdemokratiska valprocessen är.  Partiet som en gång i historien bar framtiden i sin famn har uppenbarligen tappat sin inre kompass.

Den mytomspunna kriskommissionen längtar tillbaka till en mer ursprunglig tolkning av socialdemokratin, men större stat och mer bidrag lockar inte de rösträttspliktiga medborgarna längre. "Nostalgi löser inga politiska problem", skriver historikern Håkan Arvidsson i SvD, och vågar till och med påstå att socialdemokratin har imploderat: den har segrat sig till döds.

Alla segrar som byggde folkhemmet är redan vunna, nu väntar en annan spelplan, ett nytt politiskt landskap. Dags för folkrörelsen att röra sig framåt. Ny karta, nya spelregler, men inga nya vinnarskallar i sikte.

I don't wanna talk
About the things we've gone through
Though it's hurting me
Now it's history
I've played all my cards
And that's what you've done too
Nothing more to say
No more ace to play

The winner takes it all
The loser standing small
Beside the victory
That's her destiny



(The Winner Takes It All Lyrics by Abba are the property of the respective authors, artists and labels. The Winner Takes It All Lyrics by Abba are provided for educational purposes only. If you like the song, please buy relative CD.)

tisdag 8 mars 2011

Kvinnor, förenen eder-dagen är här!

Hälften av världens befolkning tillägnas varje år en uppmärksamhetsdag, den 8 mars. Och i år är det hundra år sedan den Internationella Kvinnodagen utropades för första gången. Visst har det hänt mycket under dessa år som förbättrat villkoren och grundläggande mänskliga, demokratiska rättigheter för världens kvinnor. Men det är också lätt att drabbas av melankoli en dag som denna.

Vill du pigga upp dig och ägna en stund åt hur världen fokuserar på kvinnors rättigheter (och skyldigheter) klicka dig vidare först här och sedan där.
Och testa sedan denna paroll, alltid gångbar, 365 dagar om året:
Ropen skalla, lika lön åt alla!

onsdag 23 februari 2011

Lek med galen hund

Plötsligt vimlar det av bilder på fantasifulla egendesignade uniformer i media. Det är olika tids-upplagor av Libyens diktator Muammar Gadaffi. En diktator som förbluffande ofta beskrivs med den något förlåtande ordalydelsen "excentrisk". Och länge har Libyens fruktade ledare fått hålla hov helt oemotsagd, eftersom han just har betraktats som "wacko-jacko", ja en Michael Jackson-version av en diktator med stora oljetillgångar och effektiv gränspolis. Hur ska man förhålla sig till en sådan karaktär?

Och just denna vaghet blev smärtsamt tydlig häromdagen när utrikesminister Carl Bildt svajade på skalan av tydlighet, när omvärlden ropade efter fördömanden av en desperat diktators angrepp på sitt eget folk. En ilsken Cecilia Uddén gjorde sitt bästa för att få utrikesministern att inse sitt felgrepp.

I stundens hetta blir de vaga diplomatiska klyschorna som fejkade teatrala repliker, i ett desperat försök att skyla över det faktum att hela västvärlden, fram tills nyligen, tävlat om att få audiens och tillträde till de libyska oljetillgångarna.

"Med Bildt har Sverige fått en röst i världen som vägrar ta avstånd från diktaturer och folkmord", skriver frilansjournalisten Åsa Petersen i Aftonbladet. Dags att kalla saker (läs Gadaffi) vid dess rätta namn herr utrikesminister, som "mad dog" kanske?

torsdag 17 februari 2011

Stockholm Calling

Sverige vill spela en roll i den utrikespolitiska debatten men vill världen lyssna på Sverige?
En av utrikesminister Carl Bildts främsta egenskaper är just att frammana ett intryck av att Sverige verkligen är med på den världsliga scenen och slåss för demokrati och frihetliga rättigheter. Och precis detsamma vill ju socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin. Och dessa herrars starka viljor att framställa sig som riksdagens absolut mest utrikespolitiskt korrekte, framstod som riktigt löjeväckande i riksdagsdebatten häromdagen.

Nu återstår att se om agent-romantiken kan späs på ytterligare genom utrikesdepartementets egen "wiki-leaks" kupp: publiceringen av den tidigare hemligstämplade ambassadrapporteringen från tiden för Sovjets sammanbrott, som nu offentliggörs från UD:s arkiv.

När en stark solidarisk svensk röst saknas på den utrikespolitiska scenen kan det ju inte skada att utrikesminister Bildt påminner oss alla om tidigare fornstora da'r. Bildt säger sig vilja "bidra till historieskrivningen och visa upp svensk diplomati när den är som allra bäst".

Hallå herr utrikesminister, det här var för över 20 år sedan. Världen, Egypten, Tunisen, Libyen, Jemen med flera totalitära stater i Nordafrika och Mellanöstern vill nog höra mer om Sveriges röst här och nu, idag och imorgon.

tisdag 15 februari 2011

Krisdoktorn ordinerar tålamod

Så satt dom där, socialdemokraternas kriskommisson. Glada över att äntligen vara i mål, nöjda med sitt analysarbete, lättade över att få lämna över stafettpinnen. Rapporten på drygt 100 sidor kan syntetiseras till följande politiska formel:
socialdemokrati=demokrati=full sysselsättning=generell välfärd

Men andra ledtrådar kunde också snappas upp, till exempel att en tydlig reformagenda lovas till valet 2014. De kan med andra ord inte beskyllas för att ha bråttom, partiet som en gång ägde epitetet full sysselsättning och som numera kämpar med att återigen ta ägarskap över en fullkomligt generisk politisk idé. Frågan är om detta eviga själv-plågande i folkhemsklassiska studiecirklar är rätt recept för att nå den heliga graalen, en klassisk socialdemokratisk politik som återigen kan ta partiet till regeringsmakten.

Fast så är det ju det här med skatterna, men de behöver kanske inte höjas, bara ses över, förkunnar Anna Johansson, en av fem kris-utredare, och ser så där förnöjsamt lycklig ut över att ha kommit på att svenska folket, eller "de många människorna"*, behöver påminnas om att skatter faktiskt behövs för att förbättra välfärden, kollektivtrafiken, skolan och bostäderna.

Läs rapporten och fundera över om det är långsamt politiskt självmord vi bevittnar. Eller en efterlängtad omstart för en fungerande svensk demokrati.


*Kära Kriskommissionen: begreppet "de många människorna" är för övrigt redan taget av IKEA, i deras numera klassiska vision - en bättre vardag för de många människorna.

lördag 12 februari 2011

Veckans politiska ord: Realtids-revolution

Redaktionen ryste av välbehag när statsradions korrespondent Agneta Ramberg lämnade sin balkong-rapport om att Egyptens president Mubarak avgått. Efter 18 dagar av magnifika direktsända radiorapporter från statsradion, realtids-Twitter och Al Jazeera vakande över Tahrir-torget i Kairo, kunde vi alla konstatera att det här var ett historiskt ögonblick, en realtids-revolution med öppet fönster mot omvärlden.

Realtids-rapporteringen är här för att stanna. Ny lättrörlig, gränslös och snabb teknik har skapat ett starkt folkrättsligt vapen mot totalitära regimer över hela världen. Finns det mobilnät, finns det Twitter, finns det mobiltelefoner, så finns det enorma möjligheter att snabbt förmedla för omvärlden vad som händer just nu, i detta ögonblick. Det historiska skeendet spolas framåt, fast forward liksom. Nu följer vi med spänning hur episod två i den egyptiska revolutionen kommer att presenteras för oss alla. 30 år av icke-demokrati och förtyck ska stöpas om till ett fritt, demokratiskt och sekulariserat samhälle. Inshallah.

Tack Agneta Ramberg, Cecilia Uddén, Nils Horner, Studio Ett, P1 Morgon med flera som outtröttligt gett oss folkbildande samtidshistoria förpackat i ett episkt intelligent och känsloladdat drama. Algeriet nästa?

måndag 7 februari 2011

På nordfronten intet nytt

Tempo, tempo, tempo kära regering! Den politiska tristessen breder ut sig. Det mumlas om jobbskatteavdrag och jobblinjen och den svenska modellen. Men var har politiken tagit vägen och vad gör regeringen, förutom att hålla statsfinanserna i skick?

Spekulationerna kring socialdemokraternas tronföljare går lite på tomgång sedan Göran Perssons senaste utspel om vikten av att vara "tvålfager" eller ej, och visst  börjar det kännas tjatigt att gång på gång ta del av allehanda intertextuella valanalyser, om vad Mona Sahlin egentligen menade när hon sade att "väljarna avvisade vår politik"?

Nåja, på landets ledarsidor ägnar man sig numera åt desto viktigare och mer dramatiska händelser i Egypten och Tunisen med flera totalitära statsskick i Nordafrika och Mellanöstern. Allt medan regeringens radarpar Reinfeldt och Borg solar sig i glansen i efterdyningarna av WEF i Davos. Men glansen falnar något om man tar till sig "Långtidsutredningens" recension av den förda ekonomiska förvaltar-politiken: de av Reinfeldt/Borg så omhuldade jobbskatteavdragen har inte givit några som helst påvisbara sysselsättningseffekter.

Desto mer spännande blir det därför att se vad som händer när vi äntligen får se en realtids-upplevelse av Den Svenska Modellen. Södertälje kommun går i bräschen och utmanar regeringens sysselsättningspolitik genom ett nytt samarbete mellan företag, politiker och myndigheter i bolaget Telge tillväxt. Målet är att halvera ungdomsarbetslösheten i Södertälje genom  att anställa arbetslösa ungdomar för att under ett år ge dem chansen att visa vad de går för ute på olika arbetsplatser.

I brist på tempo och jävlar anamma från riksdag och regering tar Södertälje-Lago stafettpinnen vidare. Är det måhända den Nya Svenska Modellen vi ser?

(Långtidsutredningen 2011 från Finansdepartementet hittar du här!)

torsdag 3 februari 2011

Opinion-kalkon: Pål Hollender om Afghanistan

Det vimlar av experter, specialister, proffs-tyckare, författare, bloggare i media som alla flitigt utövar sin frihetliga rätt att dela med sig av sina åsikter. Och ibland blir det riktigt smärtsamt att ta del av alla dessa torgförda budskap, även om det sker i regi av statsradions oerhört creddiga P1 Morgon.

Och just därför rodnade redaktionen något extra å nyhetsdesken P1 Morgons vägnar, när konstnären/filmaren Pål Hollender släpptes fram som expertkommentator kring läget i Afghanistan. Det blev plötsligt smärtsamt att följa de allt-annat-än-briljanta analyserna av vad som händer i detta sargade land. Men ännu mer smärtsamt var att, den nu även skottskadade, Pål Hollender fick fritt manöverutrymme, helt oemotsagd av en ovanligt inställsam studioreporter.

Snälla P1 Morgon, släpp inte igenom fler gränsöverskridande filmare som säkerhetspolitiska expert-kommentatorer. Låt Kulturradion ta hand om Pål och hans gelikar.

Lyssna, rodna eller gör vågen, kanske.

onsdag 2 februari 2011

Vings värld: Revolutionsfri

Längtan efter demokrati och fria val blev till slut så stark att den inte gick att stoppa i Tunisien och Egypten. Och denna frihetslängtan ser nu ut att sprida sig till länder som Syrien, Jordanien, Jemen med flera totalitära statsskick i Mellanöstern och Nordafrika. Glädjen och kraften i dessa folks gemensamma beslut att säga ifrån är ett välkommet eko från åren i slutet av 1980-talet då järnridån mellan öst- och västeruopa började vittra sönder.

Men i reseföretaget Vings värld råder ett evigt lugn med vackra balkongbilder och All inclusive-drömmar. Att det befinner sig ca 15.000 turistande svenskar i ett icke-fungerande Egypten, står det inte en rad om i Vings senaste glassiga resemagasin "Vings Värld". Där kan vi soltörstande svenskar istället läsa om Tunisiens vackra kust och att priserna ligger förhållandevis lågt, "så du får mycket för pengarna".

I de pliktskyldiga fakta-rutorna om varje destination råder en diskret själv-censur, begreppet statsskick ges aldrig någon förklaring. Nej, det kan skapa en känsla av obehag. Information om hur Vings och alla andra reseföretags närvaro i dessa soldränkta diktaturer påverkar lokalbefolkningens vardag, hålls långt borta från oss semestrande svenskar. CSR*, vad är det?

Revolutioner, diktaturer, politiska fångar, dödstraff, brott mot de mänskliga rättigheterna finns inte i Vings Värld. Där råder ett evigt lugn, leende servitörer, vackra stränder, billiga drinkar och undantagstillstånd. Trevlig resa!

*Corporate Social Responsibilty

torsdag 27 januari 2011

Moderata pinsamheter del 1

Ilskan lägger sig som ett grått moln över huvudstadens idrotts- och föreningsengagerade medborgare. Orsaken är den moderata rookien Regina Kevius beslut att minska bidragen till stadens ideella föreningar med tio miljoner kronor. Riksdraken SvD har i ett antal artiklar granskat beslutet och reaktionen från stadens föreningsaktörer och oppositonspolitiker har varit intensiv, förundrad och kränkt.

Det moderata idrottsborgarrådet har då svarat med att det är "för lätt att luta sig tillbaka och bara söka bidrag" som ideell förening och att det går alldeles utmärkt att finansiera stadens ideella ungdomsidrott med sponsrade slantar från näringslivet. Och plötsligt spred sig chockvågorna över huvudstadens alla hårt arbetande ideella idrottsledare som inte alls känner igen sig i fröken Kevius marknadsliberala inställning till föreningslivet.

Stockholms idrottsrörelse satte ned foten med besked och nu backar idrottsborgarrådet i vad som liknar den rike mannens pinsamma prutning på fattigmansmarknaden. "Okejdå, fem miljoner kronor extra kan ni få, men då är jag riktigt snäll", kontrar Kevius. Men som Svenska Dagbladets sportchef Ola Billger lakoniskt konstaterar: Då fattas ju fortfarande hälften.

Idrottsnämnen i Stockholms stad skriver tjusiga manifest om att satsa på nya, uppgraderade idrottshallar. Men med vad ska de fyllas? Tok-sponsrade företagsevent, kanske.

tisdag 25 januari 2011

Partiledarkris: Jobbet ingen vill ha

Det är synd om socialdemokraterna. Valberedningen har nu fått in önskelistan från de socialdemokratiska partidistrikten. Ord som förnyelse, mod att tänka nytt, förmåga att entusiasmera, karisma, kunna vinna val är en del av den högt flygande önskelistan för den nya partiledaren. Och när Margot Wallström-suget äntligen lagt sig, dyker plötsligt ännu en nej-sägare upp på scenen, den oerhört ofrivillige Pär Nuder. Myterna om denne f d finansminister tilltar för varje dag, liksom rankingen på vadslagningsfirmornas listor över troliga nya partiledare.

Men den stora frågan lämnas fortfarande obesvarad. Varför vill inte en av de mest lämpade kandidaterna för jobbet ha det? Är det så att socialdemokratin som politiskt parti har förlorat sin karma? Har varumärket "S" tappat sin position på marknaden för s k statsbärande partier. Nu är ju positionen den omvända, ett nytt statsbärande nystajlat "arbetarparti" sitter vid maktens centrum. Och en spelare som Nuder, som alltid har funnits i maktens centrum, har hittat nya roligare och mäktigare lekkamrater.

Kvar på önskelistan får nu gammel-partisterna inom socialdemokratin nöja sig med ett antal "omöjliga" kandidater. Drömmen om fornstora da'r skymmer sikten. Dags att ta till nya kreativa marknads-grepp, en fusion med något av Allians-partierna kanske eller varför inte lansera ett nytt, yngre och radikalare partivarumärke. Att bredda produktportföljen brukar vara en god väg att vandra när kostymen börjar kännas för trång.

Betyder Pär Nuders "nej" verkligen nej? Titta här, och döm själv. Konspirationen lever vidare, i alla fall till partikongressen den 25-27 mars.

fredag 21 januari 2011

Veckans politiska ord: Kulturmobbing

Och nu över till något helt annat. Det surras ofta om fin- och fulkulturen i media dessa dagar. Sveriges kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth efterlyste häromdagen hjälp från medias aktörer att vara lite mer "tillåtande och pedagogisk" i sin kulturrapportering till de breda folklagren. Det som anses fint i kultursvängen får inte göras för  exkluderande, då uteblir nämligen sponsorerna. Lär av sportens värld, tipsade kulturministern den något avvaktande kultur-journalisten från statsradion.

Fulkulturellt och folkligt värre blev det plötsligt när skådespelerskan Helena Bergström dök upp i TV-programmet Debatt, för att försvara hennes och maken Colin Nutleys strävsamma filmproduktion under varumärket "Änglagård". Med stöd av programledaren försökte Bergström göra sig språkligt förstådd, men mellan alla oavslutade meningar och dramatiska gester kunde redaktionen notera ord som "Vino Tinto" och "mobbing".

Filmrecesenten Fredrik Sahlin och Filminstitutets tillförordnade VD Bengt Toll gjorde sitt bästa för att simultantolka vad Bergström egentligen ville säga, som kanske var något åt det här hållet: "Min käre make Colin Nutley gör fantastiskt folkliga, publikfriande och kommersiellt framgångsrika filmer om den svenska landsbygden, och för detta får han inga priser eller utmärkelser. Stackars, stackars Colin".

Redaktionen rodnade ikapp framför detta märkliga direktsända spektakel. Du kan göra detsamma genom att klicka här. Eller inte.

onsdag 19 januari 2011

Partiledardebatt: Love Bombing

Någonting hände i riksdagen idag. I direktsändning, vid årets första partiledardebatt, förklarade statsministern och övriga partiledare den avgående partiledaren Mona Sahlin sin absoluta kärlek. Och för ett ögonblick visade den intima och känslosamma avtackningen upp en annan sida av våra folkvalda politiker.

"Hon sätter agendan, väcker känslor, har ett starkt engagemang och glöd, är en god kommunikatör och vass debattör, enormt modig, vågar stå för förnyelse...", hyllningskören till Mona Sahlin förflyttade oss alla till en ego-booster-övning à la Love Bombing. Ni vet, där en gruppdeltagare får ta emot övriga deltagares ensidiga beröm för att få känna sig älskad och stark och få en djupare känsla av tillhörighet.

Den kärleksfulla stunden avbröts dock snart av den surmulne Sverigedemokraten Jimmie Åkesson. Och plötsligt höjde partiledarna garden och återgick till sina inrepeterade repliker om arbetslinjen, sjukförsäkringar, jobbskatteavdrag, integration, utbildningspolitik och ungdomsarbetslöshet. Mona Sahlin finaltalade, tipsade statsministern om solidaritet, samförstånd och blocköverskridande politik och satte punkt med den politiskt korrekta slagdängan: "Vi kommer igen, var så säkra!".

Men visst blir det lite roligare när känslorna och ömhetsbetygelsena kommer fram. I brist på politik och visioner förvandlades årets första partiledaredebatt under ett magiskt ögonblick till ett enda stort väckelsemöte. Kristdemokraternas Göran Hägglund måste ha känt sig extra hemma i plenisalen.

  • Om du är sugen på att läsa boken som avgående partiledare Mona Sahlin fick av statsminister Fredrik Reinfeldt, klicka här!
  • Om du samlar på stunder när våra folkvalda politiker släpper sina inövade roller och visar upp en helt annan sida, klicka här!

onsdag 12 januari 2011

Tronföljare sökes, svar emotses tacksamt

Spänningen stiger. Socialdemokraternas egna headhunter Berit Andnor reser land och rike runt i jakten på en tronföljare, en kronprins eller allra helst en kronprinsessa. Profilen på denna tronföljare är en omfattande önskelista av kompetenskrav.

Fram tonar bilden av en frälsare som kan ta seden dit han eller hon kommer. Som kan prata med tjänstemän och akademiker, bönder och företagare, arbetare och en mängd andra demografiska grupper, på deras vis. Som är sylvass i tanken, ligger steget före i opinionens kölvatten och kan ena en utdöende, tidigare folkligt förankrad arbetarrörelse. Det handlar om en gigantisk make-over med ny kostym, mer passande ett urbant, modernt arbetarparti.

Tanken svindlar och svävar upp till oanade höjder. Visst kan vi alla få drömma emellanåt. Men handen på hjärtat, i nuläget syns ingen kandidat vid horisonten, som kan leva upp till den önskade profilen. En "frälsar-Obama" som bara dyker upp från ingenstans, redo att leda trupperna mot maktens högborg.

Som det ju gör i sagans värld. Och visst var det härligt att få sjunka in i den glamorösa och glittrande S-värld som nyligen presenterades i TV-serien "Drottningoffret", efter Hanne Vibeke-Holsts roman.  Här framträdde allas vår önskebild av de hårt arbetande S-partikamraterna; snygga, smarta, mediala och väldressade. Och med en självklar kronprinsessa, troget väntande ute i kulisserna.

Headhunter Berit Andnor får göra som man gör inom den fria företagsvärlden. Ring upp konkurrenterna och bjud över deras bästa kandidater. Snart är ju en annan kronprinsessa ledig, Maria Wetterstrand. Hon klarar säkert "madrass-testet".

Och i denna spännande väntan på folkhemmets tronföljare, rekommenderar redaktionen varmt en meditativ utflykt i poesins värld, signerad Dala-Demokratens Göran Greider.

fredag 7 januari 2011

Politik, så in i väggen

Nyligen avslutades utställningen "Small scale big change" på Museum of Modern Art (Moma) i New York. Och genast skickades en ny intressant frågeställning vidare runt världen, nämligen den om arkitektens nya roll som aktivist och socialt engagerad samhällsbyggare, redo att ta sig an klimatkris, segregation och storstadsslum. Långt borta från den gängse bilden av "Turning Torso" klichéer, som många politiker och stadsbyggare drömmer om. Nej, här diskuteras ett nytt socialt fokus för arkitekturen, och exemplen är många, varav ett nyligen belönades med det svenska Ralph Erskinepriset.

Prisets mottagare, arkitektkontoret Urban Think Tank, baserat i Caracas, Venezuela, vågar stå upp för laddade politiska frågeställningar och konstaterar i en intervju i SvD att "arkitektur och stadsplanering är frusen politik". Att arkitektur, i sina bästa former, göder både demokrati och social interaktion.

Och plötsligt infinner sig en stilla önskan om att skicka huvudstadens stadsbyggnadskontor på en studieresa till Caracas. Kanske infinner sig då lärdomen att stort och högt, och ibland också på skolgårdar, inte alltid är bättre.

Populära inlägg