torsdag 27 januari 2011

Moderata pinsamheter del 1

Ilskan lägger sig som ett grått moln över huvudstadens idrotts- och föreningsengagerade medborgare. Orsaken är den moderata rookien Regina Kevius beslut att minska bidragen till stadens ideella föreningar med tio miljoner kronor. Riksdraken SvD har i ett antal artiklar granskat beslutet och reaktionen från stadens föreningsaktörer och oppositonspolitiker har varit intensiv, förundrad och kränkt.

Det moderata idrottsborgarrådet har då svarat med att det är "för lätt att luta sig tillbaka och bara söka bidrag" som ideell förening och att det går alldeles utmärkt att finansiera stadens ideella ungdomsidrott med sponsrade slantar från näringslivet. Och plötsligt spred sig chockvågorna över huvudstadens alla hårt arbetande ideella idrottsledare som inte alls känner igen sig i fröken Kevius marknadsliberala inställning till föreningslivet.

Stockholms idrottsrörelse satte ned foten med besked och nu backar idrottsborgarrådet i vad som liknar den rike mannens pinsamma prutning på fattigmansmarknaden. "Okejdå, fem miljoner kronor extra kan ni få, men då är jag riktigt snäll", kontrar Kevius. Men som Svenska Dagbladets sportchef Ola Billger lakoniskt konstaterar: Då fattas ju fortfarande hälften.

Idrottsnämnen i Stockholms stad skriver tjusiga manifest om att satsa på nya, uppgraderade idrottshallar. Men med vad ska de fyllas? Tok-sponsrade företagsevent, kanske.

tisdag 25 januari 2011

Partiledarkris: Jobbet ingen vill ha

Det är synd om socialdemokraterna. Valberedningen har nu fått in önskelistan från de socialdemokratiska partidistrikten. Ord som förnyelse, mod att tänka nytt, förmåga att entusiasmera, karisma, kunna vinna val är en del av den högt flygande önskelistan för den nya partiledaren. Och när Margot Wallström-suget äntligen lagt sig, dyker plötsligt ännu en nej-sägare upp på scenen, den oerhört ofrivillige Pär Nuder. Myterna om denne f d finansminister tilltar för varje dag, liksom rankingen på vadslagningsfirmornas listor över troliga nya partiledare.

Men den stora frågan lämnas fortfarande obesvarad. Varför vill inte en av de mest lämpade kandidaterna för jobbet ha det? Är det så att socialdemokratin som politiskt parti har förlorat sin karma? Har varumärket "S" tappat sin position på marknaden för s k statsbärande partier. Nu är ju positionen den omvända, ett nytt statsbärande nystajlat "arbetarparti" sitter vid maktens centrum. Och en spelare som Nuder, som alltid har funnits i maktens centrum, har hittat nya roligare och mäktigare lekkamrater.

Kvar på önskelistan får nu gammel-partisterna inom socialdemokratin nöja sig med ett antal "omöjliga" kandidater. Drömmen om fornstora da'r skymmer sikten. Dags att ta till nya kreativa marknads-grepp, en fusion med något av Allians-partierna kanske eller varför inte lansera ett nytt, yngre och radikalare partivarumärke. Att bredda produktportföljen brukar vara en god väg att vandra när kostymen börjar kännas för trång.

Betyder Pär Nuders "nej" verkligen nej? Titta här, och döm själv. Konspirationen lever vidare, i alla fall till partikongressen den 25-27 mars.

fredag 21 januari 2011

Veckans politiska ord: Kulturmobbing

Och nu över till något helt annat. Det surras ofta om fin- och fulkulturen i media dessa dagar. Sveriges kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth efterlyste häromdagen hjälp från medias aktörer att vara lite mer "tillåtande och pedagogisk" i sin kulturrapportering till de breda folklagren. Det som anses fint i kultursvängen får inte göras för  exkluderande, då uteblir nämligen sponsorerna. Lär av sportens värld, tipsade kulturministern den något avvaktande kultur-journalisten från statsradion.

Fulkulturellt och folkligt värre blev det plötsligt när skådespelerskan Helena Bergström dök upp i TV-programmet Debatt, för att försvara hennes och maken Colin Nutleys strävsamma filmproduktion under varumärket "Änglagård". Med stöd av programledaren försökte Bergström göra sig språkligt förstådd, men mellan alla oavslutade meningar och dramatiska gester kunde redaktionen notera ord som "Vino Tinto" och "mobbing".

Filmrecesenten Fredrik Sahlin och Filminstitutets tillförordnade VD Bengt Toll gjorde sitt bästa för att simultantolka vad Bergström egentligen ville säga, som kanske var något åt det här hållet: "Min käre make Colin Nutley gör fantastiskt folkliga, publikfriande och kommersiellt framgångsrika filmer om den svenska landsbygden, och för detta får han inga priser eller utmärkelser. Stackars, stackars Colin".

Redaktionen rodnade ikapp framför detta märkliga direktsända spektakel. Du kan göra detsamma genom att klicka här. Eller inte.

onsdag 19 januari 2011

Partiledardebatt: Love Bombing

Någonting hände i riksdagen idag. I direktsändning, vid årets första partiledardebatt, förklarade statsministern och övriga partiledare den avgående partiledaren Mona Sahlin sin absoluta kärlek. Och för ett ögonblick visade den intima och känslosamma avtackningen upp en annan sida av våra folkvalda politiker.

"Hon sätter agendan, väcker känslor, har ett starkt engagemang och glöd, är en god kommunikatör och vass debattör, enormt modig, vågar stå för förnyelse...", hyllningskören till Mona Sahlin förflyttade oss alla till en ego-booster-övning à la Love Bombing. Ni vet, där en gruppdeltagare får ta emot övriga deltagares ensidiga beröm för att få känna sig älskad och stark och få en djupare känsla av tillhörighet.

Den kärleksfulla stunden avbröts dock snart av den surmulne Sverigedemokraten Jimmie Åkesson. Och plötsligt höjde partiledarna garden och återgick till sina inrepeterade repliker om arbetslinjen, sjukförsäkringar, jobbskatteavdrag, integration, utbildningspolitik och ungdomsarbetslöshet. Mona Sahlin finaltalade, tipsade statsministern om solidaritet, samförstånd och blocköverskridande politik och satte punkt med den politiskt korrekta slagdängan: "Vi kommer igen, var så säkra!".

Men visst blir det lite roligare när känslorna och ömhetsbetygelsena kommer fram. I brist på politik och visioner förvandlades årets första partiledaredebatt under ett magiskt ögonblick till ett enda stort väckelsemöte. Kristdemokraternas Göran Hägglund måste ha känt sig extra hemma i plenisalen.

  • Om du är sugen på att läsa boken som avgående partiledare Mona Sahlin fick av statsminister Fredrik Reinfeldt, klicka här!
  • Om du samlar på stunder när våra folkvalda politiker släpper sina inövade roller och visar upp en helt annan sida, klicka här!

onsdag 12 januari 2011

Tronföljare sökes, svar emotses tacksamt

Spänningen stiger. Socialdemokraternas egna headhunter Berit Andnor reser land och rike runt i jakten på en tronföljare, en kronprins eller allra helst en kronprinsessa. Profilen på denna tronföljare är en omfattande önskelista av kompetenskrav.

Fram tonar bilden av en frälsare som kan ta seden dit han eller hon kommer. Som kan prata med tjänstemän och akademiker, bönder och företagare, arbetare och en mängd andra demografiska grupper, på deras vis. Som är sylvass i tanken, ligger steget före i opinionens kölvatten och kan ena en utdöende, tidigare folkligt förankrad arbetarrörelse. Det handlar om en gigantisk make-over med ny kostym, mer passande ett urbant, modernt arbetarparti.

Tanken svindlar och svävar upp till oanade höjder. Visst kan vi alla få drömma emellanåt. Men handen på hjärtat, i nuläget syns ingen kandidat vid horisonten, som kan leva upp till den önskade profilen. En "frälsar-Obama" som bara dyker upp från ingenstans, redo att leda trupperna mot maktens högborg.

Som det ju gör i sagans värld. Och visst var det härligt att få sjunka in i den glamorösa och glittrande S-värld som nyligen presenterades i TV-serien "Drottningoffret", efter Hanne Vibeke-Holsts roman.  Här framträdde allas vår önskebild av de hårt arbetande S-partikamraterna; snygga, smarta, mediala och väldressade. Och med en självklar kronprinsessa, troget väntande ute i kulisserna.

Headhunter Berit Andnor får göra som man gör inom den fria företagsvärlden. Ring upp konkurrenterna och bjud över deras bästa kandidater. Snart är ju en annan kronprinsessa ledig, Maria Wetterstrand. Hon klarar säkert "madrass-testet".

Och i denna spännande väntan på folkhemmets tronföljare, rekommenderar redaktionen varmt en meditativ utflykt i poesins värld, signerad Dala-Demokratens Göran Greider.

fredag 7 januari 2011

Politik, så in i väggen

Nyligen avslutades utställningen "Small scale big change" på Museum of Modern Art (Moma) i New York. Och genast skickades en ny intressant frågeställning vidare runt världen, nämligen den om arkitektens nya roll som aktivist och socialt engagerad samhällsbyggare, redo att ta sig an klimatkris, segregation och storstadsslum. Långt borta från den gängse bilden av "Turning Torso" klichéer, som många politiker och stadsbyggare drömmer om. Nej, här diskuteras ett nytt socialt fokus för arkitekturen, och exemplen är många, varav ett nyligen belönades med det svenska Ralph Erskinepriset.

Prisets mottagare, arkitektkontoret Urban Think Tank, baserat i Caracas, Venezuela, vågar stå upp för laddade politiska frågeställningar och konstaterar i en intervju i SvD att "arkitektur och stadsplanering är frusen politik". Att arkitektur, i sina bästa former, göder både demokrati och social interaktion.

Och plötsligt infinner sig en stilla önskan om att skicka huvudstadens stadsbyggnadskontor på en studieresa till Caracas. Kanske infinner sig då lärdomen att stort och högt, och ibland också på skolgårdar, inte alltid är bättre.

Populära inlägg