tisdag 31 januari 2012

Rich Man, Poor Man liksom

Underhållningsfaktorn har varit hög de senaste dagarna. Det känns som att "Drev68" behövde avlösas av något helt annat, nu när hela det politiska Sverige kunde dra en lättnadens suck; en ny partiledare för det socialdemokratiska partiet var utsedd.

Därför har ett helt nytt begrepp smugit sig in i den politiska rapporteringen, överklassafari. Det är Förbundet Allt åt Alla som står bakom PR-kuppen "Lär dig odla ditt klasshat!". En gul turistbuss guidar runt hugade intressenter i den väl bemedlade Stockholmsförorten Saltsjöbaden - kanske mer känd under sitt TV-serie-namn Solsidan. Hur bor de rika i Sverige idag? Vad jobbar de med? Betalar de skatt? Är dessa rika svenskar laglydiga medborgare?

Relativt oskyldiga med ändock relevanta frågeställningar, i ett land där klassklyftor hela tiden sopas under mattan och ständigt kamoufleras med sociokulturella termer som "utbildningsnivå" och "socialt kapital". Men uppenbarligen är det tillräckligt laddat för att "högerspöket" Roland Poirier Martinsson skulle nappa för att polemisera frågan i SR:s Studio Ett: "de rika i Saltsjöbadan är ju också människor", orerade Poirier Martinsson.

Javisst, är de det. Men människor är också invånarna i den växande skaran av socialt utsatta bostadsområden, med mycket lägre inkomster. De ökande klassklyftorna finns där och ingen kan förneka att det handlar om samhällets resursfördelning eller snarare, frånvaron av en diskussion om densamma.

Nyfiken på att följa i Göran Greiders Segway-fotspår ute på Solsidan? Det finns planer på fler guidade turer, enligt Förbundet Allt åt Alla. Samtalet om klasskillnader har fått en rivstart.

----
Kanske dags för en re-run av den oerhört populära amerikanska TV-serien "Rich Man, Poor Man" som sändes i SVT 1977, med den numera politiskt laddade titeln "De fattiga och de rika".

fredag 20 januari 2012

S-krisen: Déjà-vu à la Juholt

Har vi inte varit här förut? Visst känns den här platsen bekant? Har inte socialdemokraternas verkställande utskott precis avslutat sitt maraton-sammanträde? Ja, en känsla av déjà vu sveper över detta drama som nu återingen rullas upp i media samt utanför partihögkvarteret på Sveavägen i Stockholm.

Och ja, senast det hände klockade vi VU-mötet till sex timmar, denna gången dröjde det åtta timmar innan det återigen förklarades att förtroendet för Håkan Juholt kvarstår. Och maraton-mötet i VU fortsätter, nu med målet att diskutera partiets politik. För innerst inne vet vi ju alla att Håkan Juholt sitter kvar i orubbat bo. Det finns ju ingen annan kandidat som kan blixtinkallas.

Men vars tog politiken egentligen vägen, i det parti som länge betraktat sig själva som samhällsbärande?
Landets ledande politiska skribenter är förvånansvärt eniga i att det nu handlar om att återupprätta förtroendet för hela det socialdemokratiska partiet och att "Juholtandet" enbart är ett symptom på att kursen är ur spår i rörelsen. "Knäckfrågan är: har svensk socialdemokrati förtroende för sig själv?", undrar Aftonbladets Katrin Kielos.

Och visst är det så att vi alla sitter och skäms på vår kammare över alla tabbar och förhastade uttalanden i bästa pilsner-film-stil. "Varför gör han på detta viset?" frågar sig Skånskans Martina Jarminder och drar den slutsats som vi alla redan gjort: Håkan Juholt är helt enkelt resultatet av en felrekrytering.

fredag 13 januari 2012

Fredrik Försvann

Bekännelselitteraturen dominerar media utrymmet dessa dagar. Före detta statsministrar gör come-back i euro-debatten. Vänsterpartiet spås en tydligare roll i det politiska spelet om makten. Plus-Sverker rör om i grytan med sina tre F i "Sverkers Stora Strid". Men vad som inte syns, hörs eller yppas är gestalten och rösten från Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt.

Okej då, han syntes vagt hos Mats Knutson i Rapport häromdagen, men det gnistrar ju inte precis om mannen som sägs kunna tolka den svenska själen och viljan. Och det gnistrar inte heller om statsråden som lite ängsligt vankar runt sin ledare dessa dagar.

Därav det sug på mer av den f d landsfadern Göran Persson som svepte som ett sus genom media-Sverige härförleden. Persson har en åsikt, en tydlig stämma och en auktoritet som just nu överglänser hela Alliansregeringen. Och som spelar den sittande regeringen i händerna så pass, att funderingerna kring vem som betalar för Perssons dyrbara konsult-tid gärna seglar upp.

"Nu är det tystare och tråkigare" skriver Widar Andersson i S-märkta Folkbladet och får medhåll från sina kollegor på både DN och Sydsvenskan. Ja, kära regering, börjar ni bli regeringströtta?

måndag 9 januari 2012

The new new thing

Vi blickar ut på ett helt nytt år - 2012. Ännu ett oskrivet blad men politiskt har det kick-startat med Vänsterpartiets kongress i Uppsala. En riktigt uppfriskande politisk bevakning har ramat in valet av V:s nye partiledare, Jonas Sjöstedt. Välklädd, vältränad och välformulerad.

Liksom nestorn och partikamraten C H Hermansson rör sig Sjöstedt privat emellanåt i mer borgerligt klingande världar, vilket säkert gör honom mer lockande att lyssna på. Och visst är det så att Vänsterpartiet kan få en flygande start genom en ny, mer modern och mindre agitoriskt aggressiv politisk retorik. Det kommer om inte annat att bli en ny, politisk röst som kan möta upp statsminister Reinfeldts mer inlyssnande och stillastående tolkning av arbetslinjen.

Vi behöver en mer laddad politisk debatt, vi behöver en riksdag med tydliga, politiska alternativ. Kanske kan det nya Vänsterpartiet vara med och driva den rörelsen framåt. Om inte för makten, så för dynamiken i en mer välspelande riksdag, med mer än ett regeringsalternativ.

Populära inlägg