tisdag 12 juni 2012

Fabror Fredrik flimrar förbi

Han dyker upp emellanåt, men däremellan är det förvånansvärt tyst från statsministerns kansli. Vi brukar roa oss med att "googla" Fredrik Reinfeldt i landets olika nyhetsmedier, och det är oroväckande glest mellan träffarna. Sveriges statsminister varken syns eller hörs särskilt ofta, och frågan som dyker upp är om det är så smart med tanke på vikande opinionssiffror och stundande val?

Senast han dök upp i landets radiokanaler var i Ekots lördagsintervju och där tillbringade han ca 35 minuter med att slingra sig kring frågan om etniska eller etniskt födda svenskar, om den ökade brottsligheten, om begreppet massarbetslöshet. Statsministern hummade ibland "kan stämma" eller "just så" men det mest rubrikskapande han lät undslippa sig var nog att "statistiken inte säger hela sanningen".

Men mannen har ju potential, och det är en gåta varför inte riks-strategen himself, Per Schlingmann, inser detta. Fredrik Reinfeldt skulle behöva byta ut det allvarsamma tonläget han ständigt fastnar i, i jakten på landsfader-rollen, det ständigt förträngda leendet och allehanda s k härskartekniker.

Sveriges statsminister har en gång sagt att han "går sida vid sida med folket vars förtroende han bär". De senaste opinionsmätningarna visar snarare på motsaten, att Fredrik Reinfeldt isolerat sig i en egen makt-bubbla, vid sidan av samhällsutvecklingen och dess problem.

Därför kan vi nu konstatera följande: Fredrik Reinfeldt, det är dags att börja agera som Sveriges statsminister. Våga synas mer, våga erkänna svagheter och misstag (inte skylla på s-regeringar, finanskris eller utrikesfödda), våga vara mänsklig, helt enkelt.

Be nu @perschlinmann om tillstånd att sätta dig på skolbänken hos Ledarstudion och "Akademin för det uttrycksfulla ledarskapet", där snart hela Sveriges högdjur inom näringslivet och enligt ihärdiga rykten, även hovet har klippkort...vi bjuder på en länk här.






tisdag 5 juni 2012

Nationaldagen: En jakt på svenskheten

Mitt i den intensiva slutspurten på vårterminen uppmanas så samtliga svenskar att lägga ned arbetet och kasta sig ut i en nationalstatlig yra över, ja, över vad? Är det Gustav Vasa vi firar eller våra olika regeringsformer eller svenska flaggan? Svaret är att samtliga dessa anledningar brukar räknas upp vid frågan om det valda datumet. Utan att orsaka några större glädjeyttringar från oss svenska medborgare.

Den 6 juni har sedan 2005 förkunnats vara en nationell helgdag, ämnad att sprida en starkare koppling till begreppet svenskhet. Men behöver vi en nationell helgdag för att på order från Sveriges riksdag bege oss ut i en flaggviftande picknick? Och vem frågade svenska folket om det var okej att ta bort Annandag pingst som ledig måndag?

Denna hänryckningens härligt lediga måndag som alltid funnits där – tills en justitieminister vid namn Carl Axel Petri kom på att vi också behöver en officiell nationaldag. Och vips så försvann den garanterat långa pingsthelgen och vi fick en ny helgdag som hoppar runt bland veckodagarna, till Svenskt Näringslivs stora glädje.

Ja, ja, visst är tanken god, men något krystad. Och kanhända kan denna nationaldag utvecklas till en tradition med viktiga ceremonier som förenar Sverige och svenskar från norr till söder, oavsett ursprung. Om inte annat kan den arbetsfria helgdagen ägnas åt tankar kring varför sången Du gamla, du fria ännu inte har förärats status som officiell nationalsång, nu när vi har en politiskt kommenderad nationaldag.














Populära inlägg