tisdag 5 juni 2012

Nationaldagen: En jakt på svenskheten

Mitt i den intensiva slutspurten på vårterminen uppmanas så samtliga svenskar att lägga ned arbetet och kasta sig ut i en nationalstatlig yra över, ja, över vad? Är det Gustav Vasa vi firar eller våra olika regeringsformer eller svenska flaggan? Svaret är att samtliga dessa anledningar brukar räknas upp vid frågan om det valda datumet. Utan att orsaka några större glädjeyttringar från oss svenska medborgare.

Den 6 juni har sedan 2005 förkunnats vara en nationell helgdag, ämnad att sprida en starkare koppling till begreppet svenskhet. Men behöver vi en nationell helgdag för att på order från Sveriges riksdag bege oss ut i en flaggviftande picknick? Och vem frågade svenska folket om det var okej att ta bort Annandag pingst som ledig måndag?

Denna hänryckningens härligt lediga måndag som alltid funnits där – tills en justitieminister vid namn Carl Axel Petri kom på att vi också behöver en officiell nationaldag. Och vips så försvann den garanterat långa pingsthelgen och vi fick en ny helgdag som hoppar runt bland veckodagarna, till Svenskt Näringslivs stora glädje.

Ja, ja, visst är tanken god, men något krystad. Och kanhända kan denna nationaldag utvecklas till en tradition med viktiga ceremonier som förenar Sverige och svenskar från norr till söder, oavsett ursprung. Om inte annat kan den arbetsfria helgdagen ägnas åt tankar kring varför sången Du gamla, du fria ännu inte har förärats status som officiell nationalsång, nu när vi har en politiskt kommenderad nationaldag.














Populära inlägg