måndag 29 april 2013

Politisk rundgång i åsiktsbranschen

Den kan nästan beskrivas som ett helt självförsörjande system, påtryckarbranschen. Politiker och lobbyister är alla nasare av åsikter och särintressen som i förlängningen, om alla arbetat framgångsrikt i sitt politiska påtryckningsarbete, kan resultera i nya system, direktiv eller lagförslag.

Och på senare år har den blivit olidligt förutsägbar, kopplingen mellan politikens finrum och de välavlönade posterna på landets mer kända PR-byråer. Har du ett namn inom politiken så öppnas genast dörren som välavlönad lobbyist, med uppdrag att företräda företag och organisationer på den politiska arenan. Mer än var tredje politiker och politiskt tillsatta tjänsteman tjänsteman som lämnat riksdagen och regeringskansliet de senaste sex åren har övergått till lobbyverksamhet, enligt en nyligen utförd undersökning av Aftonbladet.

De större PR- och kommunikationsbyråerna i Sverige slåss om att rekrytera de politiska elitspelarna. Ett namn som Göran Persson, Pär Nuder eller Bo Lundgren öppnar givetvis dörrar, men hur stor nytta dessa politiska veteraner egentligen bidrar med förblir osagt. I det frihetliga landet Sverige saknas nämligen helt en reglering av lobbyverksamheten, till skillnad från i EU:s institutioner och USA där kontakter med politiker och utgifter i samband med påtryckning bokförs.

I remissinstansernas förlovade land har den politiska frågan länge tryggt vaggats framåt i beslutsmaskineriet. Men på senare år har tempot skruvats upp i den politiska världen samtidigt som de traditionella banden mellan Sveriges politiska partier och stora intresseorganisationer blivit svagare. Idag betraktas svenskt näringsliv som ett särintresse och det har givetvis lämnat fältet fritt för påtryckning utanför remissinstansernas mer transparenta värld.

Men visst vore det fair play om det tydligare framgick vem som stod för notan nästa gång drevet går eller alla dina nyhetskanaler domineras av en och samma topp-nyhet. Självklart ska vi respektera meddelarfriheten i Sverige, men att kunna spåra maskineriet som bidrar till en ny lags tillblivelse måste väl ändå anses som en grundläggande demokratisk rättighet.

----------------------------------
TNSTAAFL (There's no such thing as a free lunch)




Populära inlägg