onsdag 22 maj 2013

Vem lyssnar på Husby?

Husby-kravallerna har de senaste dagarna väckt både den folkliga och den politiska opinionen. Några dagar in i själva skeendet har nog alla som ser sin åsikt värd att vädra även gjort detta. De sociala medierna kokar av ilska, analyser och välmenande förslag på åtgärder. Den sociala ingenjörskonsten ser inga gränser för vad som borde göras, bara det öppnas fler ungdomsgårdar och ungarna pluggar bättre i skolan.

Sanningen är väl den att orsakerna till upploppen kan finnas i en mängd olika samverkande tillstånd. Segregation, hög arbetslöshet, dåligt fungerande skolor och en stor koncentration av människor som känner sig utsatta och är utsatta är numera statistiskt säkerställda triggare av upplopp, allt enligt den Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet.

För att inte tala om alla dessa mängder av korrelerande data som kan påvisa att dödsskjutningar av polis i segregerade bostadsområden inte är det mest politiskt korrekta vägvalet. Där så sker uppstår ofta en konfrontation mellan ordningsmakten och några av dem som bor i området som en direkt följd, händelser som givetvis får en stark symbolisk laddning.

Men nu står vi här med en dödsskjutning som är under utredning och en Stockholmsförort som tröttnat på att behandlas som en icke-fråga och som nu kräver en politisk handlingsplan för att återigen få tillbaka självkänslan och tron på framtiden. För hur mycket Sveriges statsminister än försöker lansera sina teorier om lag och ordning och huliganism, så går det inte längre att sopa under mattan. Sverige blir mer och mer segregerat, förortsföraktet tilltar och vi har en ohälsosamt hög ungdomsarbetslöshet som kräver så mycket mer politisk dialog än fler poliser.

För övrigt vill vi påminna om SR Studio etts eminenta reportageserie om Det delade Sverige – om de 15 mest utsatta områdena i Sverige, av reportrarna Katarina Gunnarsson och Marcus Eriksson. Lyssna här och nu! 





fredag 17 maj 2013

Makten och religionen

Det finns få ämnen som anses känsligare än just begreppet religion i förhållande till politisk makt i Sverige. Det visar inte minst den senaste S-märkta Omar Mustafa affären. Men hur ser vårt eget förhållande till den kristna tron ut? Säker statistik saknas i Sverige över andelen svenskar som bekänner sig till den kristna tron, men ca 15-20 procent av den vuxna befolkningen säger sig ha någon form av gudstro medan endast 2-3 procent är troende kristna.

Desto mer intressant är det då att se representationen av aktivt kristna politiker i Sveriges riksdag, där ca 10 procent av riksdagens ledamöter också är medlemmar i riksdagens kristna grupp. Andelen låg länge på ca 20 procent men har stadigt minskat de senaste åren, liksom viljan att som politiker offentligt skylta med sin kristna tro. Vilket t ex Alliansen nog är tacksamma för. Vidrör för en stund tanken om den tidigare försvarsministern Sten Tolgfors (ja, han är troende) drivit sina försvarspolitiska beslut i Guds namn?

Riksdagens kristna grupp samlar alltså politiker som bygger sin politiska gärning på kristna värderingar,  men vad dessa kristna värderingar kännetecknar är det svårt att få svar på. I en enkät som den kristna tidningen Dagen genomförde inför riksdagsvalet 2010, svarade en majoritet av politikerna att det de tror på även påverkar deras politik generellt. Så frågan är, går det att skilja mellan religion och politik? Och vad är s k kristna värderingar? Något som inte ens Sveriges enda kristna parti KD lyckats definiera i sitt partiprogram.

Kanske det definieras tydligare i tankesmedjan Timbros nyligen utkomna bok "Religionen i demokratin" som hälsas med flerfaldiga "Halleluljah" av den numera kristna krönikören Göran Skytte i SvD. I boken hävdas bl a att religionen är mer närvarande än någonsin i samhällsdebatten och att religionen blivit alltmer rumsren i vänsterns politiska salonger, där begrepp som fred, solidaritet och jämlikhet gärna sammanknippas med kristna värderingar.

Boken dryftar däremot inte tredje statsmaktens koppling till religion och religiositet – hur mycket styrs medierna i Sverige av s k kristna värderingar? Kristna medieutbildningar finns det gott om i Sverige och Kristna Publicistförbundet är ivriga opinionsbildare för hur "man ska låta Jesus synas i nästa TV-inslag".  I sin iver att sprida det kristna budskapet har man också en crash-course i "bibelvett och etikett" för journalister.

Så kära sekulära granskare av statsmakten, nästa gång ni stöter på den kristna medieprofilen Lars Adaktusson kanske det är på sin plats att ställa följande fråga: hör de tio budorden verkligen hemma i den politiska maktens korridorer?







fredag 3 maj 2013

Not so neat: Generation NEET

De är många, de är tysta och de är utan makt. All världens ungdomar mellan 15 och 24 år som saknar anställning och därmed egen inkomst uppnår nu hårresande höga nivåer, enligt siffror från The Economist. Nästan lika många som USAs befolkning (311 miljoner) eller ca en fjärdedel av världens samtliga ungdomar.

I statistiken benämns denna stora ungdomsgrupp som NEETs, not in employment, education or training. Vad som länge var ett glatt, ungdomligt begrepp i form av "neat" klingar numera desto mer illavarslande i generation vuxens öron.

Och i Sverige har siffrorna varit relativt konstanta sedan 2007, d v s under hela Alliansens regeringsperiod har drygt 90.000 ungdomar i åldersgruppen 15-24 varken varit i utbildning, i arbete eller i åtgärdsprogram. Det är ingen bra början på inträdet i vuxenlivet, all forskning visar att denna grupp har oerhört svårt att hämta igen gapet som uppstår, de fortsätter att drabbas vad gäller låg lön, hög arbetslöshet och lämnar ofta över stafettpinnen till nästa generation.

Dystra siffror som nästan skriker ut behovet av olika mer eller mindre kreativa stimulanspaket. Mycket har prövats men mycket mer behöver uppenbarligen göras. Kanske att till och med överge överskottsmålet för de offentliga finanserna. Och kanske är det just detta som nationalekonomen Mårten Palme förväntas komma fram till i sin jakt på förslag och idéer som kan skapa jobba i Sverige.

Generation NEET finns mitt bland oss. Förvisso curlade till överkant, men ändock älskade av många. Visst förtjänar de en bättre start i livet än att helt stå utanför det arbetande livet. Nu är det hög tid att återigen blicka utåt och lära av länder som Tyskland som länge haft en väl fungerande koppling mellan mer praktiskt inriktade utbildningar och långa praktikperioder ute i verkligheten.

Eller så får generation NEET ta sitt pick och pack och utvandra till USA, Brasilien, Turkiet eller Saudiarabien där 43% av arbetsgivarna, enligt en rapport från McKinsey, ropar efter mer välutbildad arbetskraft till s k ingångsjobb.




Populära inlägg